Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Färgämnen

Röda färgämnen


Engelska namn
Red
Andra namn
Romanska språk
Rouge (franska)
Nordiska språk
Rød
(danska)
Andra språk
Rot (tyska), akai (japanska)

Exempel Nedan endast några exempel på röda färgämnen som är så pass tillgängliga och ogiftiga att de kan prövas för egna experiment eller som är värda en kommentar för att de nämns ofta i äldre recept eller har använts så mycket genom åren.
Alkannarött - vegetabiliskt färgämne, mycket använt förrr.
Anatto, orleana

- pulvret är rött men färgen blir gult orange.

Azofärger

- många i kosmetika; se under Färgämnen.

Blymönja Synonymer: Mönja, röd mönja, blyrött, plumboortoplumbat, plumboplumbat, cerussa, Pariserrött, Saturnrött, Saturnusrött
Farmakopénamn: Superoxidum plumbicum ad rubedinem ustum ("blysuperoxid bränd till röd färg"), Superoxidum plumbicum cum oxido plumbico junctum ("blysuperoxid förenad med blyoxid")
Engelska namn: Red lead, minium
Andra namn: Keroessa (grekiska), sandaraka (latin = drakblod), cerussa usta (latin = bränt blyvitt. Plinius runt år 70 använde cerussa om både blymönja och blyvitt; därefter betydde cerussa endast blymönja och från 1400-talet endast blyvitt), minium (medeltidslatin; antikens namn på cinnober), mine rouge, mine orange, rouge de Saturne (franska), rosso Saturno (italienska), Mennige, Bleimennige, Saturnrot (tyska).
• Innehåll: Blyoxid och blysuperoxid - bly förenat med syre.
• Framställning: Kan förekomma som mineralet minium. Blyvitt eller blyoxid glödgas med mycket syre så att det oxideras.
• Beskrivning: Resultat: grågula till orangeröda bladiga stycken, fjäll eller pulver, rödare ju mer järn de innehåller. Olösligt i vatten. Med olja bildas blytvålar som tål väder och vind bra (rostskyddsmedel); färgen är rödorange.
• Användning: Från antiken och framåt som rouge. Sällan som målarpigment eftersom det varken är ljusäkta, luftäkta eller blandningsäkta. Pulvret kokades också med olivolja och vatten till de gråa blyplåster som var gamla tiders häftplåster. Den kända "Kungsbackagummans salva" var just en enkel salvbas med blyvitt, blyoxid och lite kamfer - den sades bota hudtuberkulos. Idag möjligen som rostskyddsmedel.
• Giftighet: Alla blyföreningar ackumuleras i kroppen och leder till kronisk blyförgiftning - se blyvitt.
Blåbär • Beskrivning: Färgar sura vätskor röda, svagt alkaliska vätskor blå.
• Framställning: Receptexempel nedan.
Bresilja Synonymer: Rödholts, rödträ, brasilette, martiusträ
Engelska namn: Brazil wood, pernambuco, fernambouc, Santa Martha wood, redwood
Andra namn: Bois de Bresil (franska), Rotholz (tyska)
• Moderväxt: Indiska trädet röd bresilja (Caesalpina brasiliensis).
• Framställning: Veden pulveriseras.

• Innehåll: Färgämnet brasilin, samma som i färnbock (nedan).
• Användning: Färgämnet började användas i Europa på 1200-talet. Trädet fick namnet bresilja efter vedens röda färg (brasa = glödande kol). Några århundraden senare hittade portugiserna ett regnskogsträd i Amerika som de trodde var bresilja och döpte Brasilien efter det (färnbock nedan).
• Varianter: Ved från andra träd har också använts, bl. a. ostindisk bresilja, sappanträ, som togs till Europa från Ostindien på 1100-talet.
Cinnober Synonymer: Cinnabarit, kvicksilversulfid, röd kvicksilversulfid, merkurisulfid, rött svavelkvicksilver, bergscinnober, vermillon, vermilion, vermillion (också namn på t. ex. rött sandelträ), scharlakansrött, högrött, röd kvicksilveroxid, kinesiskt rött, patentrött
Farmakopénamn: Cinnabaris, Cinnabaris factitia, Hydrargyri sulfidum, Sulphuretum hydrargyri rubrum, Cinnabaris rubra, Sulfuretum hydrargyricum rubrum

Engelska namn: Cinnober, cinnaber, cinnabar, vermilion, English vermilion, Chinese vermilion, mercuric sulfide
Andra namn: Kinnabaris (grekiska), cinnabaris, minium (klassiskt latin; på medeltiden namn på blymönja), cinnabre, vermilion, vermilion francaise (franska), cinabrio (italienska), Zinnober (tyska) 
• Framställning: Naturlig bergcinnober är det vanligaste kvicksilvermineralet; det finns bland annat i Mellan- och Sydeuropa. Romarna hämtade sand från Persien och lakade sedan själva ur cinnobern ur den. Vanligare sedan 700-talet har varit styckcinnober (kvicksilver hettas med lite svavel) och vermillon (kvicksilver hettas upp med kaliumsulfid-lösning; sulfiden förgasas och får till slut fast form). Har ofta förfalskats med t. ex. blymönja och krapplack.
• Beskrivning: Naturlig bergcinnober är mörkröda till brunröda kristallmassor som kan malas till pulver, som är mörkrött mot blått. Konstgjord cinnober är ljusare röd, en blandning av tomteröd och chockrosa. Inte helt ljusbeständigt som oljefärgspigment; har en tendens att svartna.

• Innehåll: Kvicksilversulfid, d.v.s. förening av kvicksilver och svavel (i naturlig bergcinnober 86 respektive 14 %). Nota bene: "Cinnober" betyder inte alltid kvicksilversulfid. Många namn på pigment har med tiderna förvandlats till namn på kulörer - mycket rött har kallats cinnoberrött och cinnober och "vermillon" har använts om bl. a. cinnober, rött sandelträ och kermeskorn.
• Användning: Sedan årtusenden (Kina, Egypten), särskilt som smink: läpprött i Grekland på 300-talet f. Kr., rouge på 1700-talet. Som målarpigment från Rom (till Jupiterstodens ansikte på festdagar, till fältherrars kroppar vid triumftåg). Uteslöts 1940 ur det svenska normalfärgssortimentet och ersattes av kadmiumrött men namnet lever kvar som en kulörbenämning - liksom vermillon som kan innehålla eller inte innehålla äkta eller syntetisk cinnober.
• Giftighet: Ja, men inte så giftigt som det låter; det är svårlösligt i syror och alkalier.
Eosin • Framställning: Syntetisk.
• Användning: Mycket använt rött färgämne i smink fram till 60-talet då det förbjöds, bl. a. "kyssäkta" läppstift (0,1-2 %) - det lägger sig inte bara på ytan utan reagerar med melanin i läpparna. Färgen började ofta slå i blått efter ett tag.
• Giftighet: Giftigt.
Färnbock Synonymer: Fernambok, fernambuco, pernumbuck, röd bresilja, äkta bresilja, rödträ
Farmakopénamn: Lignum fernambuci, Lignum brasilianum, Lignum rubrum
• Moderväxt: Regnskogsträdet röd färnbock (Caesalpina echinata). Portugiser hittade det i Sydamerika, trodde det var röd bresilja (ovan) och döpte Brasilien efter det, men det visade sig vara ännu bättre. Senare kallat pernambuco efter brasilianska staden Pernambuco som var utskeppningshamn.
• Framställning: Veden pulveriseras.
• Beskrivning: Färglöst pulver som i kontakt med syre oxideras och då blir rött, brunt eller svart, ihop med alkalier violett. Alla är rätt dåligt ljushärdiga.
• Innehåll: Färgämnet brasilin, samma som i bresilja (ovan).
• Varianter: Många arter finns, bl. a. de sämre kvaliteterna Limaträ och Nicaraguaträ.
Hennapulver - ger hud och hår gula, röda och svarta färgtoner, beroende på vad som blandats i.
Järnoxider och järnhydroxider

Synonymer: Jordfärger, järnglimmer
E-nummer: E 172 Järnoxid och järnhydroxid (får användas utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får färgas)
INCI-namn: CI 77491
• Framställning: Naturliga järnoxider och järnhydroxider är rost som ingår naturligt i vittrade bergarter. De slammas fram i vatten, gjuts i tegelstensform, mals och bränns eventuellt till mörkare ton och blandas sedan med varandra till önskad nyans. De är svåra att få rena nog att ätas, så sådana som ska användas i livsmedel framställs syntetiskt genom att järn behandlas. Även oxider för kosmetiskt och konstnärligt bruk är ofta syntetiska, eftersom det är lättare att styra kulören på dessa. Drygt 50.000 ton järnoxid och järnhydroxid framställdes i Sverige 2005.
• Beskrivning: Finmalda röda pulver.
• Innehåll: Naturliga är äkta pigment, ofta från flera fyndorter, bestående av huvudsakligen järnhydroxider (rost) och järnoxider (bränd rost). Äkta terra di Sienna innehåller förutom järnoxid lite lerjordssilikat (lera och kiselsyra) och röd ockra som finns i Falu rödfärg. Rödkrita är en oxidrik lera. Konstnärspigment kan vara blandade med andra färgstoffer, t. ex. neutrala vita mineralpulver som krita och kaolinlera och gränsen mot vad som ska räknas som förfalskning är vag. Många benämningar som låter som naturliga och rena ämnen är helt enkelt etablerade namn på kulörer. Den typiska röda jordfärgen terra di Sienna utvinns t. ex. inte i Sienna utan på andra italienska orter och europeiska länder, när den inte är syntetisk. "Normalpigment" är en kvalitetsstandard som garanterar en viss renhet och hållbarhet.
• Användning: Färgpigment i oljefärg, puder, smink. Se t. ex. Färgning av pulver. Kan missfärga sorbitol. I livsmedel används de till ytbehandling; de får användas i alla livsmedel som får färgas.
• Giftighet: Järnoxider och järnhydroxider upptas dåligt av kroppen (de duger t. ex. inte som kosttillskott) och betraktas därför som oskyldiga ur hälsosynpunkt.

Kermesrött

Synonymer: Kermeskorn, karmosin, karmosinrött, vermillon
Farmakopénamn: Grana kermes, Grana alkermes
Andra namn: Graines de vermillon (franska), grana di vermiglione (italienska)
• Moderdjur: Kermeslus (Coccus ilices, Kermes vermilio) som lever på kermesek i Medelhavsområdet. Ej att förväxla med kochenilus, som konkurrerade ut kermeslusen som rött färgämne i Europa på 1500-talet.
• Framställning: Gravida kermeslöss läggs i ättika och torkas sedan.
• Beskrivning: Bruna glänsande korn.
• Innehåll: Scharlakansrött färgämne (karmosin), en blåröd färg liknande kochenill.
• Användning: Använt sedan antiken till smink och textilfärgning, från 1400-talet som ersättning för bristvaran purpur. Det dominerande röda färgämnet tills mexikansk kochenill slog igenom i mitten av 1600-talet. I Sverige sedan 1500-talet.
Det är ofta svårt att veta vilken av de två som avses med benämningar som karmin, scharlakansrött och vermillon, om någon - samma termer används också om kulörer utan hänsyn till ämne.

Karminrött - av kochenillöss eller syntetiskt.
Krapprött - ger med komplicerad teknik turkiskt rött.
Leror - kan slammas i olja och rödfärga pulver.
Livsmedelsfärger - se E-nummerlistan.
Purpur • Moderdjur: Purpursnäckor, från Medelhavet framför allt snabelfärgarmurex (Murex/Bolinus brandaris) och klippsnäcka (Purpura/Thais haemastoma) som ger röd färg och bandad färgarmurex (Murex trunculus) som ger röd till blå. Färgningen ledde till utrotning av åtminstone ett par arter. Också arter från Indiska oceanen och Stilla havet.
• Framställning: Purpursnäckans färgsäck innehåller ett gulaktig slem som purpurfärgas när det oxideras. Färgämnet kan extraheras med alkohol till ett pulver. Det gamla framställningssättet var att hetta upp sekretet i blykärl och tillsätta fixativ. Genom att blanda färgämne från olika snäckarter kunde man få fram nyanser från blekrosa till djupviolett. Färgen var från åtminstone 1000 f. Kr, berömd som feniciernas kungliga purpur - deras land kallades Kanaan = Purpurlandet och Phoinike, av gr. phoinos = blodröd. Färgen framställdes i de feniciska städerna Sidon (dagens Saida) och särskilt Tyrus i nuvarande Libanon, kring vilka det än idag ligger kilometerlånga kökkenmöddingar av krossade snäckskal. Fenicier som flyttade västerut lärde ut tekniken till greker och framställningen blev en storindustri också i Spartalandskapet Lakonien. År 638 när Tyrus intogs av araber föll det mesta av den feniciska industrin samman och upphörde slutligen helt 1453 när turkarna erövrade Konstantinopel och det bysantiska riket därmed gick under. Redan 1467 måste påven Paul II dekretera att purpurn i kardinalskapporna ("kardinalspurpur") skulle ersattes med kermesrött.
• Innehåll: Färgämnet punicin; 12.000 snäckor krävs för att få fram 1.4 gram. Det som idag kallas purpur kommer inte från snäckan - ordet används för att beteckna en kulör som går mellan rött (antikens purpura blatta, tyriskt rött) och blått (purpura hyacinthina).
• Användning: Purpursnäckans användning till färgning är belagd till åtminstone Minoskulturen på Kreta 2500 f. Kr. Färgen tar på animaliska fibrer (ylle, linne) och är mycket hållbar. De 125 ton purpurfärgade textilier som Alexander den stores armé på 300-talet f. Kr. hittade i persiska Susa hade legat i skattkammaren i två århundraden utan att förlora färg. Den hade egentligen bara en nackdel, den gav tyget en omisskännlig lukt av fisk och skaldjur - som i sig naturligtvis blev ett statustecken, men som en del författare antagit bidrog till den enorma konsumtionen av parfym bland de härskande i Rom. I Sparta började man purpurfärga ylle först sedan man kommit på att det var ett bra sätt att dölja blodfläckar. I Rom var den ett av de främsta statustecknen. Endast kejsaren fick klä sig helt i purpurfärg, senatorernas tunika hade en bred purpurrand och aristokraternas ett par smalare längsgående ränder - det där luckrades upp så småningom för dem som hade råd.
• Giftighet: Ogiftig.
Rosenblad - ger röda till blåröda vattenlösningar.
Rödbetsrött Synonym: Betanin.
Engelskt namn: Beetroot red.
E-nummer: E 162 Rödbetsrött (får användas utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får färgas).
INCI-namn: Beta vulgaris.
• Framställning: Saften ur rödbetor kan användas rå eller kokt. Vanligt rödbetsavkok räknas som ett livsmedel; rödbetsrött som används som färgämne i livsmedel är extrakt.
• Innehåll: Mer eller mindre renat extrakt av rödbetor. Extrakt av konstgödslade rödbetor kan innehålla rätt mycket nitrat (E 251, E 252).
• Beskrivning: Röd vätska eller pulver. Ger rött med blå ton som håller sig dåligt.
• Giftighet: Ogiftigt. Inga rekommendationer finns om acceptablelt dagligt intag (ADI).
Safflorrött Synonymer: Spanskt rött, oäkta turkiskt rött, grönt rött, safflorrött, safflor, carthamin,
Engelska namn: Carthamus, safflower red, pink saucer
Andra namn: Rouge végètale, rose en tasse (franska)

• Moderväxt: Färgtistel, safflor (Carthamus tinctorius)
• Framställning: Det gula färgämnet som är mycket vattenlösligt tas bort enkelt genom att blommorna läggs i rinnande vatten. Kvar blir en köttfärgad massa som pressas till kakor och ur vilka man kan extrahera den lilla mängden rött med något alkaliskt - recept nedan.
• Beskrivning: De torkade blommorna liknar saffran och har använts till att föralska saffran, därav växtens namn safflor. Safflorrörr är ett mörkrött pulver med grön metallglans. Rouge med safflor kunde förekomma i alla former: som salva, puder, vätska, färgindränkt tyg. "Grönt rött" hälldes i formar medan det var fuktigt, torkade till en olivgrön kaka men blev rött när det fuktades med lite vatten.
• Innehåll: Blommorna innehåller två färgämnen: mycket gult safflorgult som håller sig dåligt, lite rött kartamin som är mer färgäkta.
• Användning: Det är denna röda färg som avses i gamla beskrivningar av "safflor" och "saffran" i rouge. Idag används den i konditorivaror. Känslig för ljus, syror och alkalier, inte särskilt hållbar till textier men har använts för att färga siden och bomull rosarött i alkaliska bad. I England och USA var färgens viktigaste användning fram till 1900-talet till de bomullsband som knöts kring juridiska dokument; därav uttrycket "red tape" om byråkrati.
• Giftighet: Ogiftig.
Rött sandelträ - pulvret ger ogiftig röd färg, "vermillon"; se där för receptexempel.
Sminkrot • Moderväxt: Sminkrot (Lithospermum arvense ssp. arvense), svenskt ogräs.
• Framställning: Ur den rödvioletta roten.
• Användning: "Brukas av Norrlands bondepigor på högtidsdagar", berättas 1768, och även Linné noterade detta bruk i sin svenska flora 1755: "Bondflickor i Norrland använder under sommaren de färska rötterna i stället för smink".

Giftighet En dansk undersökning 2010 visade att 16 av 24 läppstift (16 av 17 som fanns på den svenska marknaden) innehöl bly (cancerfrmkallande, mutagent, reproduktionsstörande). Detta kommer från dåligt renade röda färgämnen.
Lagstiftning Se ingångssidan till Färgämnen för en lista på färgämnen som är förbjudna eller begränsade i kosmetika i EU.

  Recept
Recept I
(kartamin)
Sprit - 300-400 gram
• Kartamin ur safflorrött - 100 gram
Kartamin löses i spriten. Kan sedan blandas med t. ex. talk, ca dubbla vikten.
(Källa: Hector 1903)
Recept II
(safflorrött)
• Torkade blommor av färgtistel
Vatten
Citronsyra eller ättiksyra (ev.)
Det gula färgämnet safflorgult tvättas ur genom att blommorna blötläggs och tvättas i vatten, eventuellt med tillsats av lite citronsyra eller ättiksyra, tills vattnet är helt rent. Blommorna torkas igen och mals grovt.
• Urtvättade, torkade och grovmalda blommor
Vatten
Soda
Vatten och soda blandas till en svag sodalösning och blommorna läggs däri. När vätskan är röd av löst färgämne hälls den av och filtreras eventuellt. Sodalösningen hälls över bomull eller rent bomullstyg som lagts i botten på ett glas- eller porslinskärl.
Citronsyra, ättiksyra eller citronsaft (i större skala svavelsyra)
Vatten och surt blandas till en lösning. Det röda färgämnet fälls ut genom att den sura lösningen tillsätts sodalösningen lite i taget. Rör om bomullen hela tiden. Allt färgämne kommer att fällas ut på den. Samla upp bomullen försiktigt och tvätta den i vatten.
Talk eller fransk krita
Lös färgen en gång till med en ny sodalösning och häll lösningen i ett glas- eller porslinskärl. Tillsätt talk och blanda väl. Fäll sedan ut färgämnet med syra en gång till. Samla upp pulvret, tvätta det och torka det svalt i skugga. Det ska vara mörkrött med grön metallglans.
Mandelolja eller olivolja
Blanda till rouge genom att tillsätta lite olja som gör det mjukare och får det att fästa bättre. "Fifty years ago this was the method par excellence of preparing theatrical rouge", enligt amerikanerna Poucher och Howard.
(Källa: Meyer 1952, Poucher och Howard 1974 efter ett 1920-talsrecept)
Recept III
(blåbär)
• Torkade blåbär - 500 gram
Alkohol (80 %) - 250 ml
Vatten - 50 ml
Bären mosas och urlakas med vattnet. Efter filtrering tillsätts alkoholen.
(Källa: Gaugin 1947)

Litteratur: Se t ex Adrasko (1968), Bolin och Gustaver del 3 (1960), Classen, Howes och Synnott (1994), Corson (1972), Hansen & Jensen (1991), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Kumlien (1946), Linné (1986), Ljungdahl (1953), Lodén (2008), Meyer (1952), Nationalencyklopedins årsbok (1995), Ponting (1980), Sandberg (1994). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
• Artiklar: Lena Ekstrand: Nej, ingen dödlig kyss - bara lite bly (Göteborgs-Posten 2010 09 17).
Nätpublikationer: Nationalencyklopedin (2004 04 14). Kemikalieinspektionen: Järnoxider (2007 11 01).
Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/fargrod.html
Datum: 2018 09 25 - Uppdaterad: 2010 09 17
Cookieinfo
Made with a Mac