Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Destillering och pressning av eteriska oljor
Andra metoder: Extraktion (concrète, absolut och resinoid) - Enfleurage (pomada)
"Fusk": Essenskopior - Isolerade ämnen ur eteriska oljor


Växtens olja
Med undantag för några få oljor (bittermandelolja, senapsolja, vintergrönolja) som bildas först i kontakt med vatten, finns de eteriska oljorna färdigbildade i växterna, med funktionen att locka insekter och/eller avskräcka betesdjur - man vet inte mycket om detta. Oljehalten är sällan över 1 %, vanligen mycket lägre, och varierar med art, växtdel och växtplats och också med t. ex. tid på dygnet. En gammal iakttagelse är att blommor avger minst doft mitt på dagen. Den ideala skördetiden för blommor som ska destilleras brukar vara en-två timmar före solens upp- och nedgång (vilket inte gäller för blommor som ska torkas). Sådana hänsyn tar man sällan idag utan kompenserar med större kvantiteter.
Flera metoder används för att få ut de eteriska oljorna. Generellt gäller att ju längre tid framställningen får ta desto bättre (och dyrare) blir resultatet.

Destillering Vätskor förångas och samlas upp när de kondenserat tillbaka till flytande. Vid destillering av växter läggs materialet i vatten eller ånga. Den flytkiga eteriska oljan avgår först och kan tas till vara för sig. Utbytet är mycket litet, bara i undantagsfall mer än ett par procent av växtmaterialets vikt.
Råvara

• Blommor
En del värmekänsliga blommor, som tuberos och jasmin, kan inte destilleras utan får extraheras vid lägre temperatur, t. ex. med fett till pomada eller med lösningsmedel till absolut. Det finns också blommor vars doft man inte funnit något sätt att extrahera doften ur, t. ex. liljekonvalj och syrén. Alla liljekonvalj- och syréndofter är syntetiska.
• Andra växtdelar
För övrigt kan i stort sett vilka växtdelar som helst destilleras: Hela den överjordiska delen (örten) eller delar av den - blad, ved, bark, rötter, rotstockar, frukter, frön och hartser. Materialet kan finfördelas men mals sällan; pulver fastnar i maskinerna. Ibland torkas växtdelarna helt eller delvis beroende på klimatförhållanden och vilka doftämnen man är ute efter.
• Vätskor
Det går också att destillera eterisk olja ur växtsafter och redan gjorda utdrag som absoluter och resinoider, pomador och extrakt. Till och med
vattnet som använts vid destilleringen (hydrolatet) kan destilleras för sig och ger då en ny omgång eterisk olja med lite annorlunda doft. Den berömda rosenoljan kallad "bondolja" i Bulgarien består just av en blandning av det första destillatet ur blommorna och det andra ur destillationsvattnet.

Plats Känsliga delar måste ibland destilleras omedelbart på växtstället. Det är t. ex. fallet med blommorna av ylang-ylang, som tas till vara direkt och destilleras med primitiva apparater som står uppställda i skogsbrynen.
Lättlagrade och lättfraktade växtdelar som torkade frön och hartser kan destilleras i ett importland. Politiska skeenden påverkar råvarutillgången. "Oro i Iran" betydde för parfymindustrin att galbanum blev svårt att få tag på och kriget i Jugoslavien att ekmossa steg i pris.
Vattendestillering
Vattendestillering (se alkoholhistoriken) är den äldsta metoden, fortfarande använd på svåråtkomliga växtplatser med portabla "destilleringsambulanser" och ibland så primitivt att  parfymörer tar sig för pannan ("oljan samlas upp i romflaskor!"). Så gjorde man enbarrsessens i Norden till för inte så länge sedan. För hårda och sega växtdelar som frön, bark och hartser är vatten nödvändigt. Växtdelarna får koka i ungefär fem delar vatten, ångan som bildas får passera kyla och återbildas till vätska. Den eteriska oljan flyter på vattenytan och samlas upp därifrån när man tappat av det mesta av vattnet underifrån. Lite eterisk olja blir alltid kvar i vattnet, som kan säljas för sig som hydrolat (aromatiskt vatten som rosenvatten) eller destilleras om. Utfallet är oerhört litet men mängderna är så stora att det lönar sig. Metodens fördelar är just att den ger mycket olja samt att den är relativt enkel. Nackdelarna kommer av den höga temperaturen som kräver mycket energi och kan bränna vid växtdelarna och förstöra känsliga ämnen.
Ångdestillering
Ångdestillering, den mest använda metoden idag, är snabb och kräver mindre fingertoppskänsla. Den föredras i fasta anläggningar med stor maskinpark särskilt till känsligare växtdelar som blad och blommor. Med ånga blir kokpunkten lägre så att det går att dra ut ämnen som annars skulle kräva höga temperaturer. Växtdelar som inte är så känsliga (frön av  anis, blad av eukalyptus, bark av kanel) får dra i vatten först. Växtdelarna läggs på ett nät och ånga leds in underifrån med starkt tryck. När ångan stiger uppåt blandar sig doftämnena med den och följer med. Efter kylning återbildas vätskan och oljan på ytan kan tappas av på vattenytan.
Vakuumdestillering
Vakuumdestillering är bra för doftämnen som skulle gå förlorade eller förstöras i vatten- och ångdestilleringens höga temperatur eller bortrinnande vatten. Metoden används mest vid omdestillering av eteriska oljor (rektifiering) för att ta bort färg eller andra oönskade delar som terpener och kumariner. Det är en helt torr metod där varken vatten eller ånga kommer i kontakt med oljan eller växtdelarna. Ju kraftigare vakuum, desto lägre temperatur behövs.
Rektifikation
Rektifikation = rening, innebär att man destillerar om den redan destillerade vätskan, som vid framställning av terpenfria oljor med vakuumdestillering.
Fraktionering
Fraktionering = delning innebär att man avbryter destilleringen och tar vara på de dittills erhållna delarna. Temperaturen stiger stadigt under destilleringen och olika ämnen förflyktigas vid olika temperaturer - lätta ämnen först vid de lägre och tyngre ämnen senare vid de högre - så delresultaten från en och samma destillering kan skilja sig mycket åt. Oljeindustrins alla produkter är olika fraktioner av råolja. Petroleumeter avgår redan vid 30-70°, därefter följer bensin (70-120°), fotogen (150-300°) och sist tjocka och halvfasta delar som blir smörjolja, vaselin och paraffin. Det mest typiska exemplet i doftsammanhang är ylang-ylangolja, där olika fraktioner kan dofta mycket olika. Kamferolja är också alltid fraktionerad. Den första lätta, vita fraktionen - den enda som används i parfymeri - är renast, därefter följer allt mörkare, tyngre och orenare.
Torrdestillering
Den äldsta destilleringsmetoden, känd redan i Babylonien, är torrdestillering. Fasta organiska ämnen värms utan lufttillträde så att de sönderdelas till flyktiga och tas till vara när de kondenserat tillbaka. Så får man tjära ur hartsrik ved och flytande doftämnen ur hartser som frankincesce och storax. Metoden användes för doftämnen i Frankrike på 1500-talet men övergavs på 1700-talet. Lukten blir mer eller mindre vidbränd, därav namnet bränd olja (pyroleum).
Sublimation (sublimering) är också en slags torrdestillering men här blir resultatet kristaller eller pulver. Så får man fram ren vit kamferharts ur råkamfer och så gjorde man förr bensoesyra ur bensoeharts på svenska apotek.
Sublimation
 

Pressning Citrusfrukters skal destilleras och extraheras sällan. Mest förekommer det i USA och Brasilien när man tar vara på fruktrester sedan det gjorts juicekoncentrat och oljorna används mest som smakämnen. För doft är alla ense om att den enda metod som ens kan komma på tal är pressning.
Råvara Pressmetoden är unik för citrusoljor. Idealt ska man ha med så lite som möjligt av skalets beska, vita innersida (alvedo) och så mycket som möjligt av den gula utsidan (flavedo) men sådant finlir förekommer knappast idag utan hela skalet mosas och ibland används hela frukten. Apelsin, bergamott, cedrat, citron, grapefrukt, lime, mandarin, pomerans och tangerin är de vanligaste oljorna men alla citrusfrukter kan användas och används.
Pressa ut...
Många finurliga metoder och maskiner har uppfunnits för att punktera, krossa, rulla och pressa citrusfrukterna för att få ut oljan. Vanligt förr i Italien särskilt för citronolja var metoden eculle, där man använde sig av roterande behållare klädda med taggar på insidan. I Reggio, också i Italien, uppfann man i början av 1700-talet en handpress som fungerande ungefär som en stansmaskin, där bergamottfrukterna lades en och en och pressades. I princip samma metod används idag men kraften kommer från maskiner.
... och samla upp
Det utpressade är en blandning av vatten och eterisk olja (med lite ickeflyktiga och icke alkohollösliga vaxämnen). Den gamla metoden att samla upp oljan var att suga upp den för hand med svampar och krama ur. Idag avslutas utvinningen med att vätskan centrifugeras så att olja och vatten skiljs åt.

Andra metoder

Inga andra metoder än destillering och pressning ger 100 % ren eterisk olja, kanske med undantag av den nya ännu mycket dyra metoden adsorption (gas pressas över blomdelar varefter gasen med doftämnen samlas upp med kol eller kiselgelé). De två andra huvudmetoderna ger eterisk olja blandad med ett par procent vaxer, fetter och rester av lösningsmedlen:
• Extraktion (med flyktiga lösningsmedel) ger absoluter och resinoider.

• Enfleurage (med fett) ger pomada
som extraheras vidare till absolut.

Egna som fungerar • Forntida och antika folk destillerade knappast eterisk olja - se alkoholhistoriken om destillering genom tiderna - men har man gott om växtmaterial och tålamod kan den utvinnas genom urkokning: Växten får koka i vatten och oljan som flyter upp på ytan kan sugas upp med bomull eller tyg eller skrapas av med sked. En metod använd i Egypten 2000 f. Kr. var att fylla mellanrummet mellan vatten och lock med fårull. Den eteriska oljan ångade upp i ullen och kunde kramas ur.
• Doftämnen kan dras ut i olja till örtolja - även detta en mycket gammal metod och en man lätt kan praktisera själv.
• Även alkohol drar ut doftämnena - resultatet blir en tinktur.
Vinäger eller ättika drar ut doft förvånansvärt bra; resultatet blir toalettättika.
• Man kan pröva att destillera fram aromatiskt vatten
med en gammal kaffepanna men för riktigt bra resultat krävs nog en olaglig destillationsapparat.
Egna som inte fungerar • Vatten drar ut doftämnen dåligt så för doftens skull är det meningslöst att göra infusioner och dekokter.
• Glycerin drar inte ut doft alls (glycerit).
Propylenglykol och propylalkohol löser visserligen eteriska oljor men är inte särskilt bra för att dra ut doft.
Historia - Destillering och pressning - Extrahering - Köpa - Förvara
Beskrivning - Innehåll - Isolerade kemiska ämnen - Essenskopior
Användningsområden - Doftblandning - Dofttyper - Giftighet - Hudreaktioner

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Lawless (1992), Lindgren (1918), Meyer (1952), Månsson (1987), Naves (1947), Svenska farmakopén VIII (1901), Ullmark (1997), Valnet (1992).
Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/essensfram.html
Datum: 2018 06 22 - Uppdaterad: 2008 12 7
Cookieinfo
Made with a Mac