Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Rosenessens


Moderväxt
Ros av flera arter, särskilt
1) Gallisk ros (Rosa gallica)
2) Damascenerros (Rosa damascena)
3) Hundrabladsros (Rosa centifolia)
Synonymer
Rosenolja, flyktig rosenolja, eterisk rosenolja, essentiell rosenolja, ros otto, ros attar, ros eo
1) Gallicaolja, fransk rosenolja
2) Damascenerolja, damascenaolja, bulgarisk rosenolja, turkisk rosenolja
3) Centifoliaolja, marockansk rosenolja, majrosolja
Farmakopénamn
Aetheroleum rosae, Oleum rosae, Rosae aetheroleum
CAS-nummer 1) 84604-13-7
2) 90106-38-0, 8007-01-0
3) 84604-12-6
1) Rosa gallica flower oil ["volatile oil obtained from the flowers"]
2) Rosa damascena flower oil ["volatile oil obtained from the flowers"]
3) Rosa centifolia flower oil ["volatile oil obtained from the flowers"]
Engelska namn

Rose oil, rose otto, rose essential oil, essential oil of rose, eo rose, rose oil otto, attar of rose, otto of rose
1) Gallica rose oil, rose de Grasse oil, French rose oil
2) Damasc rose oil, Bulgarian rose oil, Anatolian rose oil, Turkish rose oil
3) Centifolia rose oil, Moroccan rose oil, rose de Mai oil

Andra namn Romanska språk
Huile volatile de rose, huile de rose, essence de rose, huile essentielle de rose, rose de mai (franska)
Nordiska språk
Rosenolie (danska), rosenolie (norska)
Asiatiska språk
Attar (farsi = persiska), gül yagi (turkiska), gulab ka til (hindi)
Andra språk
Rosenöl, ätherisches Rosenöl (tyska)
Förväxlingsrisk
Ros absolut - extraherad.
Rosenolja - örtolja.
• Ros ytar, ros attar - samdestillering av ros och sandelträ, Indien.
• Bulgarisk rosenolja - ofta i betydelsen eterisk rosenolja (eftersom det destilleras mycket eterisk olja i Bulgarien, men inte bara där) och/eller oljor av Rosa damascena (eftersom mycket damascena destilleras, men inte enbart).
• Marockansk och fransk rosenolja - ofta i betydelsen ros absolut (eftersom det extraheras mycket absolut i Marocko och Frankrike, men inte bara där) och/eller oljor av Rosa centifolia (eftersom mycket centifolia extraheras, men inte enbart).

Tradition
Rosenolja sägs ofta vara omnämnd i uråldriga källor, som Eberspapyrusen (1550 f. Kr. - det gör den inte) och indiska ayurvedatexter (1000-500 f. Kr. - som aldrig beskriver destillering). I alla äldre texter, inklusive antika grekiska och romerska och forntida svenska, ska "rosenolja" tolkas som örtolja av ros.
Destillerad rosenolja (rodostagma) nämns första gången på 900-talet i byzantiska texter, och detta är ett av de tidigaste omnämnandena av eteriska oljor över huvud taget (se mer - eteriska oljors historia). I Europa förblev länge örtolja av ros det vanliga. Första gången destillerad rosenolja beskrivs i Europa är 1574 av en italiensk apotekare. Linné hade med oljan av röd ros (Rosa gallica) i Pharmacopaea Holmiensis ca 1740.
Iran
I Persien ersatte destilleringen fettutdrag (enfleurage) på 800-talet och växte snabbt till en industri. Centrum för rosenolja var provinsen Sâbûr (medan centrum för rosenvatten var Shiraz), där man också destillerade bl. a. viololja och olja av lotusblomma, liljor och narcisser. Den persiska sagan om hur den eteriska rosenoljan "upptäcktes" är senare, från början av 1600-talet: En kalif höll bröllop för sin dotter, fyllde kanalen med rosenvatten och fann där oljan flytande på ytan. Enligt en annan version hände det vid bröllopet för stormogulen shah Jihan Gir, sammme man som sedan byggde Taj Mahal till minne av favorithustrun begum Noor Jihan.
Indien
I Indien har rosor odlats länge för framställning av eterisk olja och rosenvatten. Det var en olja från Ghazipor i norra Indien som vann förstapriset på den första världsutställningen, den i Kristallpalatset i London 1851, och olja från Kashmir ansågs vid denna tid vara världens bästa.
Bulgarien
Rosenolja kom länge från Asien (Iran, Indien) och Nordafrika (Egypten, Tunisien) men i slutet av 1600-talet lärdes destilleringskonsten ut i Bulgarien av ocksuperande turkar och 1719, ett märkligt exakt årtal, ska odlingar ha påbörjats. Konkurrensen var inte stor så redan 1750 var Bulgarien den största europeiska producenten. Riktigt stor efterfrågan blev efterfrågan på 1880-talet. Oljan destillerades i små anläggningar som bönderna höll sig med i ladorna. De fick konkurrens 1903 när den första industriella destilleringsanläggningen anlades. Från 1930-talet, och särskilt sedan man infört statlig kvalitetskontroll, började sådana industrier att växa till sig ordentligt. Bulgarisk rosenolja anses fortfarande vara den bästa men den är också mycket dyr.
Turkiet
I Turkiet är odlingen för eterisk olja gammal; 1857 berättar Piesse om stora centifoliaodlingar i både det europeiska och de asiatiska delarna av Turkiet, och sedan 1894 odlas damascena.
Tyskland

Under första halvan av 1900-talet framställdes också en hel del rosenolja i Tyskland (Leipzig) som ansågs ha mycket hög kvalitet.
Frankrike
Fransk rosenolja var länge bara en biprodukt vid tillverkningen av rosenvatten och ansågs platt i doften jämförd med bulgarisk. Oljeinriktad destillering kom i gång under första världskriget när den bulgariska industrin låg nere (4,3 ton producerades i Bulgarien 1909; 2,5 ton 1913), men fortfarande gör man mest absolut av rosorna i Frankrike.
Farmakopéerna
Den eteriska oljan dök upp i Sverige först i 1925 års farmakopé. I andra länder var den officinell tidigare, under 1800-talets andra hälft bl. a. i Norge (1854, 1879), Frankrike (1866), Österrike (1869), Tyskland (1872) och USA (1876).

Framställning

 


Rosa damascena
(Foto: Christopher McMahon)

Ång- eller vattendestilleras ur alla de tre stora rosenarterna. Blommorna innehåller 0,02-0,05 % eterisk olja: 3-4 kilo blomblad (3.000 blad) ger ca 1 gram olja och 4 kilo rosenvatten. Nedan ges också recept på utsvettning av den eteriska oljan.
Ursprung
Först kommer Bulgarien, sedan kommer inget, sedan kommer Marocko, Turkiet och Frankrike. Olja från de stora rosländerna i Mellanöstern når sällan Europa. Framställningen av oljan är intimt förknippad med odlingen, så se vidare om rosen.
1) Rosa gallica
• Europa: I Frankrike destillerades förr mycket olja av gallica (rose de Grasse) men idag är den ovanlig. Gallican lever kvar framför allt som hybrider med centifolia (rose de Mai).
• Nordafrika: En del gallica odlas och destilleras i Egypten och Tunisien.
2) Rosa damascena
• Europa: I Bulgarien ger röd damascena ("bulgarisk ros") "bulgarisk rosenolja". Centrum för odlingen och utvinningen ligger i staden och distriktet Kazanlak. Under idealt mildväder kan man med industriella metoder ur 2,5 kilo rosenblad (ca 1.900 rosor) få fram 1 gram olja, medan det en het och blåsig vår kan krävas upp till 4 kilo (3.000 rosor). Till varje droppe rosenolja går det alltså åt 125-200 blommor. Rosorna destilleras snabbt efter plockningen, mest med ånga men en del vattendestillering förekommer också. Speciell för Bulgarien är den gamla "bondmetoden" att destillera om destilleringsvattnet från den första omgången. Ur detta får man en söt eterisk olja som blandas med den första omgången olja. Sådan "bondolja" föredrogs länge av parfymörerna, men idag är det få odlare som destillerar oljan själva. Att den starkare och skarpare industriella oljan används mer idag beror också delvis på att rosenolja används på ett annat sätt än förr.
"Turkisk rosenolja" konkurrerar med bulgarisk med pris. Sorterna och metoderna är desamma. Också här använder man omdestilleringsmetoden, men framställningen är inte lika effektiv så det går åt mer rosor. Kvaliteten skiftar.
• Nordafrika, t. ex. Tunisien: Konkurrerar med Bulgarien med samma sorter, metoder och priser som Turkiet.
• Asien: I Iran föredrar man sedan gammalt att göra rosenvatten av blommorna men eterisk olja därifrån började dyka upp i svensk handel på 1990-talet.
3) Rosa centifolia
• Europa: Dagens franska olja destilleras av hybrider mellan gallica och centifolia (rose de Mai). Frankrike producerar inte så mycket rosenolja som man kan tro (bara av 10-20 % av rosorna); där koncentrerar man sig på ros absolut och rosenvatten. Här destillerar man inte om utan använder bara det första, gröna destillatet och säljer de två följande för sig. Det går därför åt mer rosor, ända upp till 12 kilo per gram olja. Lite olja kommer från Europa (Italien, Tyskland). I Italien använder man som i Frankrike rose de Mai och detta inte särskilt effektivt; här kan det gå åt upp till 10 kilo rosor för varje gram olja. I Turkiet görs en hel del olja på rose de Mai.
• Nordafrika: Rose de Mai odlas mycket i t. ex. Marocko och Tunisien och både destilleras och extraheras (ros absolut) och anses vara mycket bra, om än inte lika stark som bulgarisk olja.
Asien: De senaste årtiondena har Kina och forna Sovejtunionen exporterat allt mer till Europa. Rätt mycket kommer från Indien där framställningen är mycket gammal. Piesse (1857) beskriver metoden i norra Indien: Man började med rosenvatten, som efter dubbel destillering ställdes ut i öppna kärl över natten. På morgonen var det bara att skumma av den eteriska oljan på ytan. Metoden var uppenbarligen effektiv; inte mer än 8-10 kilo behövdes för att få fram ett gram olja. Se bilder från 1990-talet nedan.
Färglös, ljusgul, mörkgul, gröntonad, orange eller brun olja med skarp smak. Oljan är lite tjock och börjar kristallisera vid 17-21° och vid ännu lägre temperatur kan den stelna till en genomskinlig massa med ljusa kristaller på ytan. Värm flaskan i handen eller håll den under varmt vatten till 21-25° så blir den snart lättflytande igen. Den indiska oljan från 1800-talets mitt beskrivs av Piesse som mörkgrön och hård som kåda.
0,5 ml (ca 13 droppar) = ca 0,43 gram (430 mg) 5 ml (ca 14 droppar) = ca 4,3 gram
1 ml (ca 27 droppar) = ca 0,86 gram (860 mg) 100 ml (ca 275 droppar) = ca 86 gram
1,2 ml (ca 32 droppar) = ca 1 gram (1.000 mg) 117-118 ml (ca 325 droppar) = ca 100 gram
Löslighet • Olöslig eller nästan olöslig i vatten.
• Löslig i alkohol (91 %, något oklar), vegetabiliska oljor.
Innehåll • Elaeopten (80-85 % av oljans vikt) är den flytande och doftande delen, större ju varmare klimat rosorna växt i.
• Stearopten (15-20 % av oljans vikt) är den fasta delen av luktlösa kolväten (paraffiner) som gör att oljan stelnar vid låga temperaturer.
Rosenalkoholer
Destillerad rosenolja innehåller minst 300 doftande ämnen men huvudkomponenterna är få. Dessa s.k. rosenalkoholer är eftertraktade i de flesta eteriska oljor som används i parfymeri:
• Geraniol: Doft av ros - citrus - trä som är helt central.
• Citronellol: Inte för mycket, inte för lite. Saken diskuterades grundligt under 1930-40-talen när destilleringen industrialiserades, analysmetoderna förbättrades och man plötsligt fick fram helt nya halter eller i alla fall värden. Vad som är optimal halt beror på omgivningen - hur mycket och vilka kemikalier, äkta doftämnen, lösningsmedel etc. man använder. Idag verkar idealet för rosenolja ligga kring 35-40 %.
• Fenyletylalkohol luktar inte mycket men är nödvändigt för att geraniol ska framträda. Ros absolut har höga halter, eterisk rosenolja har det inte eftersom ämnet är vattenlösligt (det hamnar i rosenvattnet). Mest fenyletylalkohol finns, eller fanns, i bulgarisk bondolja, medan industritillverkad rosenolja innehåller bara spår.
Doftämnen
Alkoholer     
L-citronellol 35-65 %
eugenol 1 %
farnesol upp till 2 %
fenyletylalkohol spår-15 %
geraniol 40-75 %
linalol lite
nerol 5-10 %
Aldehyder  
citral  
oktanal  
Varianter
• Terpenfri rosenolja - utan den fasta, luktlösa delen. 1,5 gånger starkare. Lättflytande, löslig redan i 70 % alkohol.
Ros absolut - extraherad.
Ersättning
Ingen ersättning finns för rosenolja, men eftersom doften är eftertraktad och dyr så slutar man inte leta. De bästa falska rosenoljorna kräver hundratals ämnen men blir ändå inte riktigt rätt. En sak är man överens om: det krävs alltid lite äkta olja för kemikalierna att bottna i. I fint parfymeri handlar det alltså inte om att ersätta helt, utan om att med så lite olja som möjligt få fram en godtagbar doft.
Palmarosaessens
Den mest använda eteriska ersättningsoljan, ur vilken bästa sortens geraniol görs. (Nordisk Familjebok 1916 berättar att en tysk firma i Leipzig, där rosenolja framställdes vid denna tid, kommit fram till att all bulgarisk rosenolja var förfalskad med palmarosa.) Rosenträ kan också användas för att späda ut.
• Rosenalkoholer
Rosenalkoholerna geraniol och citronellol är de klassiska ersättningsmedlen. En grunddoft av ros kan innehålla 20 % av vardera. (Tyska firman ovan påstod sig ha provdestillerat 2.500 kilo rosor med 1 kg geraniol och fått fram en olja "som alldeles liknade den bulgariska varan".) För att lukten av geraniol ska framträda starkare i den eteriska oljan kan det räcka att tillsätta fenyletylalkohol, t. ex. i form av ros absolut eller rosenvatten.
• Roskryddor
I dofter av vit ros kan man använda patchouli och sandelträ, i röd ros jasmin. Se vidare bland recepten på rosdofter.
• Syntetisk rosenolja
Doftoljor finns i färg- och kemikalieaffärer för runt 20 kr per 15 ml. Rosae aetheroleum artificiale på apotek kostar runt 40 kr per 10 ml.
Valrav tillsätts för att höja oljans stelningstemperatur, som brukar sjunka av syntetiska tillsatser.
Förvarad mörkt, svalt och lufttätt kan rosenolja hålla sig bra i flera år; den är till och med en av de få eteriska oljor som mognar och blir bättre med tiden.
Inköp We don't sell, we tell!
2) Rosa damascena
• Bulgarisk: Hos en del importörer av eteriska oljor för 200-230 kr per ml (1 ml) och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. 10 dollar i Rosendalen i Bulgarien.
• Turkisk: Hos importörer av eteriska oljor för 160-200 kr per ml (1 ml) och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. På turkiska apotek runt 15 kr.
• Från andra länder: Hos en del importörer av eteriska oljor för 140-150 kr per ml (1 ml) och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker.
3) Rosa centifolia
• Vanligen marockansk: Hos en del importörer av eteriska oljor för runt 110 kr per ml (1 ml) och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker.

Doftbeskrivning
Ros är en doft för nästan alla. I en dansk doftundersökning på 70-talet klassade 85 % av försökspersonerna doften som behaglig - den högsta siffran av alla dofter som prövades - men 13 % uppfattade den också som obehaglig. I National Geographics stora internationella doftundersökning 1987 kunde i stort sett alla uppfatta rosdoften (vilket inte är självklart, eftersom det finns "doftblindhet" för en hel del ämnen).
Eterisk olja är starkare och kryddigare än extraherad ros absolut, men inte riktigt naturtrogen. Något går förlorat i destilleringen (fenyletylalkohol), men till parfym anses oljan ändå överlägsen absolut så fenyletylalkohol tillsätts för sig.
Vatten- och ångdestillerad olja luktar olika; den förra är starkare och skarpare. Vanligen blandar man dem för att få rätt doft. 2 delar vattendestillerad till 1 del ångdestillerad blir perfekt. Vakuumdestillering ger en tung "bladig" olja som sägs passa till vit ros-dofter.
Växtplatsen påverkar också. Rosenolja från olika länder luktar helt olika; i Bulgarien kan olja från två grannbyar ge olika doft samma säsong.
Till detta kommer doftskillnaderna mellan olika rosor:
1) Rosa gallica: Lik centifolia men luktar mer av allt.
2) Rosa damascena: Luktar röda rosor med honung, mycket fyllig, med vanilj och kryddnejlika i botten. Destillerad damascena, som den bulgariska, anses vara den finaste av alla rosdofter på grund av den lite vinsura kryddigheten som saknas i andra arter och i absolut. Dagens bulgariska olja är stark och skarp och mycket fruktig. Bondolja från Bulgarien, känd för sin söta honungsdoft, existerar knappast längre
3) Rosa centifolia, inkl. hybriden rose de Mai: Mjuk, söt och varm, lättare och mindre kryddig än damascena. Förr användes centifolia bara till absolut, det var först i mitten på 1900-talet man började destillera den. Hållbar.
Flyktighet
Toppnot, mellannot eller basnot, i alla fall flyktigare än ros absolut. På Pouchers och Howards flyktighetsskala 1-100, där 1-14 är toppnoter och 15-60 mellannoter, får fransk rosenolja värdet 8 och bulgarisk 15. Tisserand rapporterar samma värden ur utgåvor av Poucher från före andra väldskriget och kallar dem då centifolia och damascena. Tisserand själv ger värdet 99 till rosenoljor i allmänhet på samma skala, där 61-100 är basnoter.
Doftblandning
Det är svårt att tänka sig något som ros inte passar ihop med. Det skulle i så fall vara palmarosa, i sig lätt rosig, men med en märklig förmåga att ta död på den äkta rosens doft. Ros har en speciell förmåga att samla ihop toppnoter och mellannoter som spretar för mycket åt olika håll och kan ofta rädda en blandning som efter mognaden blivit oväntat vass. Den används gärna för att runda av de hårda kanterna i kemiska blandningar.
Särskilt vanligt är att blanda ros med andra blomdofter (cassie, geranium, jasmin, kamomill, lavendel, mimosa, muskatellsalvia, orangeblomma, ylang-ylang). Rena rosdofter kan göras söta (benzoin, labdanum absolut, perubalsam, vanilj), kryddiga (kryddnejlika), rökiga (ekmossa, patchouli), friska (romersk kamomill, neroli)... Damascena går särskilt väl ihop med bergamott och sandelträ, medan centifolia (vanligen som absolut) gillas för sin värme.
Användning
Ros har använts länge som doftämne i farmaceutiska hudpreparat. Den är klassisk i cold cream och parfymerar idag alla slags krämer och rengöringsmedel för huden. 
I parfym (upp till 0,2 %) används särskilt bulgarisk damascenaolja. Ros av ena eller andra slaget finns i nästan hälften av alla herrdofter och så gott som alla damdofter, även om få parfymer är rena rosdofter. Tydlig ros finns i många blomdofter som Paris (Yves Saint Laurent), Trésor (Lancôme) och Madame Rochas (Rochas). Kräsnast i valet av rosenolja är antagligen Patou, vars Joy innehåller fransk, bulgarisk, turkisk och rysk rosenolja.
• Rumsparfym: Lugnar nerverna, skärper uppmärksamheten, stärker självkänslan, inger förtröstan. Används i aromaterapi vid stress, depression, oro och svartsjuka och relationsproblem. Lindrar huvudvärk, migrän, illamående och baksmälla. Till hjälp vid insomningsbesvär och anses sedan gammalt vara ett afrodisiakum, centifolia mer än damascena. Skillnaden beror dock inte på art utan på framställningsmetod: Den narkotiskt lugnande effekten kommer av fenylalkohol, som är vattenlöslig och försvinner vid destillering men blir kvar i ros absolut, som görs av framför allt centifolia. Stimulerande för sexualiteten, enligt René-Murice Gattefossé.
• För luftvägarna: Användbar vid luftvägsbesvär (astma, hosta, hösnuva). Oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum.
Doftens element
• Jord, luft: I europeisk magisk praxis förknippas rosdoft med planeten Venus (jord, luft).
• Eld: I det kinesiska medicinska systemet hör ros till energifasen Eld, som verkar genom hjärta och tunntarm och i obalans ger rastlöshet, hjärtklappning och problem med blodcirkulation och hjärta. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck stabilitet, glädje och mottaglighet.
• Vatten: Doften beskrivs av vissa moderna elementläror (Henglein) med termerna elementet Vatten och årstiden höst, förknippade med näring, det undermedvetna, kreativitet och fruktbarhet; dess verkningsfält antas vara framför allt känslolivet (snarare än intellektet eller kroppen). Andra dofter med denna harmoniserande verkan på känslolivet är t. ex. ambrette, benzoin, fänkål, kalmusrot, koriander, labdanum, liquidambar (storax), en del sorters myrra (guggul), stjärnanis, tolubalsam och tonkaböna.
Rengöringsmedel
Vanlig ingrediens i cold cream och ansiktsvatten.
Hudläkemedel
Antiseptisk, inflammationshämmande och mycket sårläkande, t. ex. i sårsalva, eksempreparat och cerat på herpes. 
Utdrag på rosor i vatten, vin m.m. är sammandragande (utdrag på Rosa gallica något mer än Rosa centifolia, varför brittiska farmakopén alltid föreskrivit den förra för rosenutdrag) och denna effekt återkommer i otaliga gamla läkeråd, som t. ex. detta ur en svensk läkebok från 14-1500-tal: "Rosor stampade med vin och lagda uppå sår fördriver svullnad och värk och kommer man till att sova". Också den eteriska oljan används för sin sammandragande effekt, t. ex. på utvidgade och brustna blodkärl.
Alla - fet, torr, torr, känslig, åldrad.
Oljan stimulerar blodcirkulationen och löser upp stockat blod och används därför på åderbråck och också i massage på ömma och trötta muskler. Den kramplösande effekten av denna milda olja gör den användbar i massage vid många kvinnoproblem. Den används vid oregelbunden mens, klimakteriebesvär, ofruktsamhet och som stöd för smärtlindring vid förlossning.
Kan användas i tvålparfym och man gör det kanske också någon gång, men i en så billig produkt som tvål ska man inte förvänta sig att hitta äkta rosenolja.
Irriterar inte huden och är inte fotosensibiliserande. Överkänslighetsreaktioner har rapporterats och beror antagligen på geraniol - absoluten innehåller mindre, men där kan å andra sidan mycket känsliga reagera på fenyletylalkohol.

Mat och dryck
Smakämne (under 0,0002 %) i desserter, godis och drycker med fruktsmak. Mer används i Mellanöstern, och i Iran kan rosenvatten ingå i det mesta - rosenglass är en märklig upplevelse. Tips: Några droppar rosenolja i en burk nygjord sylt. Det går förresten utmärkt att göra både sylt och saft av blommorna.
Smak- och doftämne i snus och tobak.
Invärtes bruk
Rosenolja är en s.k. kvinnoolja som t. ex. sägs stärka livmoderns muskler, reglera PMS-besvär, oregelbunden och riklig menstruation, stimulera fertiliteten och sexlusten. Livsmedel med rosenolja och andra utdrag på rosor har använts ganska flitigt i Europa, t. ex. rosenhonung och rosenkonfektyr för lung- och halsåkommor, illamående och diarré.
Kanske den minst giftiga av alla eteriska oljor. FAO/WHO har beräknat ett acceptabelt maximalt intag av linalol och citral. Ibland ges rekommendationen att inte använda rosenolja (invärtes eller utvärtes) under de tre första månaderna av en graviditet och inte alls om man tidigare fått missfal, eftersom den är sammandragande.
Miljö
Olja från ekologiska odlingar finns att få.

  Recept
Recept I
(utsvettning)
Rosenblad
En tunn linneduk spänns över ett kärl. Rosenbladen läggs i ett tjockt lager på tyget och över detta några stadiga kartongbitar. På kartongen ställs sedan en lergryta med glödande kol. Eterisk rosenolja kommer att droppa ner i kärlet.
(Källa: Mességue 1977)

 
Destilleringsanläggning för eterisk rosenolja och rosenvatten i Indien, 1990-tal.  (Foto: Christopher McMahon)

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Bolin och Gustaver del 3 (1960), Forbes (1970), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Haglund (1987), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Kinkele (2004), Klemming (1883-1886 läkebok 7), Kruskopf (1959), Lawless (1992), Lawless (1996), Leung (1980), Lindgren (1918), Linné (1954), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Naves (1947), Nordisk Familjebok 23 (1916), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Piesse (1857), Stodola pch Volák (2000), Thompson (1927), Ullmark (1997), Worwood (1991), Vron (1997). Flyktighetsskalor: Poucher och Howard (1974), Tisserand (1977). Uppskattning av rosdoft: Bresle och Stenson (2002), som refererar en undersökning av Styhr Petersen (1977).
• Artiklar: Gilbert, Avery N och Wysocki, Charles J: The smell survey: results (National Geographic, October 1987). Magi på flaska (Elle, 4:2000).
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). European Commission: Cosing: Cosmetic ingredients and substances (2008 12 13).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eoros.html
Datum: 2018 11 15 - Uppdaterad: 2010 06 5
Cookieinfo
Made with a Mac