Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor - Tinkturer

Mysk och mysktinktur


... det nit för egen vinst och makt som säljer fosterlandets lycka
mot rätt att i sin mån förtrycka
och sig med band och stjärnor smycka
och dunsta muscus och förakt...
(Johan Kellgren: Mina löjen, 1777)

Moderdjur
Myskhjort (Moschus moschiferus)
Synonymer
• Mysk, desman, dessman, biesem, bisam
• Mysktinktur, myskextrakt, myskdroppar, myskessens
Farmakopénamn
• Moschus, Moschus tunquinensis, Moschus chinensis, Moschus cabardinus, Moschus russicus, Moschus sibiricus, Moschus bucharicus, Moschus bengalensis
• Tinctura moschi, Tinctura moschi ammoniata, Tinctura moschi diluta, Essentia moschi
Engelska namn
• Musk, deer musk, Tonquin musk, musk Tonquin, Oriental musk, Chinese musk, musk Cabardin, Russian musk, Siberian musk
• Tincture of musk
Andra namn
Romanska språk
• Muscus (senlatin), bisamum (nylatin), musc (franska)
Nordiska språk
• Moskus (danska), muske (norska)
Asiatiska språk
• Muská (sanskrit), musk, moske (persiska), jakô (japanska)
Andra språk
• Móskhos, moschos (grekiska), móskhos (sengrekiska), Biesem, Moschus (tyska)
Förväxlingsrisk
Ambrette, myskkornsolja, eng. abelmusk - ur frön från ambrettebusken.

Tradition
Risken, eller chansen, beroende på hur man ser det, att butikens myskparfym ska innehålla hjortsekret är närmast försumbar. Idag används i stort sett bara syntetisk mysk .
Namnet
Namnet mysk börjar med persiska musk och sanskrit muská, båda med betydelsen testikel, mus. Detta gav sekretet namn på grekiska (móskhos, moschos), senlatin (muscus), franska (musc) och många andra språk, t. ex. svenska mysk sedan 1654.

Tibets mysk
I myskhjortens hemland Tibet råder mysk bot på allt. I Kina har medicinsk användning belagts till 600-talet men är troligen mycket äldre.

Mellanösterns mysk
Mysk, borneokamfer, ambra och sandelträ fanns år 636 i den persiske kung Yazdegerd III:s palats i Babylon. Det var genom perserna som folket där - dagens Irak - kom i kontakt med ämnet. De trodde först att det var ett slags salt och använde det som matkrydda, vilket det därmed också blev i dessa trakter. Inom vissa riktningar av islam anses det (med ambra, sandelträ, jasmin och myrrra) vara ett heligt och rekommendabelt doftämne. Man blandar det gärna i murbruket till moskéer, på det att väggarna må dofta när de värms av solen. I Koranen används mysk för att beskriva alla slags underbarheter. Huruvida hurierna, de ljuva damer som man (läs: män) möter i paradiset, är gjorda av mysk eller sandelträ är en tolkningsfråga för de lärde.
Europas mysk
I Grekland och Rom verkar mysk ha varit okänt. Första gången det nämns i europeisk text är 547 då en grekisk köpman beskriver mysk han sett i Indien. Lärda européer började stöta på det i arabiska medicinska texter på 900-talet. 1189 ingick det i en gåva från sultan Saladin till Östroms kejsare i Konstantinopel, på 1200-talet lärde Marco Polo känna det i Tibet. Några årtionden senare fanns mysk att köpa i hans hemstad Venedig, vilket man vet därför att förfalskning bestraffades hårt. 1389 nämns mysk första gången i en engelsk text och omkring 1400 i en fransk som ett läkemedel. Man visste inte mycket om det i Europa mer än att det luktade och kom österifrån. Engelska East India Company vägrade till slut frakta mysk på sina fartyg eftersom lukten satte sig i allt och förstörde teet.
Joséphines och Napoleons mysk
I slutet av 1700-talet hade tunga animaliska dofter blivit gammalmodiga men det bekymrade inte kejsarinnan Joséphine, la folle du musc som var gift med Napoleon 1796-1809. Hon använde mysk, ambra och sibet i sådana mängder att tjänstefolk svimmade av lukten. Hennes slott Malmaison luktade mysk ännu på 1870-talet, sex årtionden efter hennes död. Napoleon avskydde mysk men älskade sin hustru och styrkte sig därför inför besöken med lika delar kaffe och choklad smaksatt med lavendel - och mysk. Joséphines faiblesse gjorde att mysk kom i ropet vid det kejserliga hovet under några år kring sekelskiftet 1800, medan resten av Europa som låg i krig med hennes make vägrade befatta sig med det. Efter Joséphines död försvann det också i Frankrike. Mysk, påpekade läkarna, hade en osund lukt av avföring, rubbade kvinnors nerver och kunde till och med leda till feminism.
Engelsmannen Piesse berättade i mitten av 1800-talet att det var på modet att säga att man inte gillade mysk, men ändå var det alltid myskparfymerna som sålde slut först, bara man försäkrade att de inte innehöll mysk. Det användes vid den tiden mer av engelska parfymörer än av franska, som föredrog sibet.

Svenska luffares mysk

1555 berättar Olaus Magnus om mysk i sin historia om de nordiska folken. Det var ganska vanligt förekommande i Sverige och inte alltid uppskattat. Ur kapitlet "Om otacksamma gästers faror":
 
Ej heller får sådana gäster fröjda sig åt någon varaktig stad, som i sina kläder eller i sin packning för med sig en frän lukt, så som t. ex. av mysk. Ty genom att inandas denna lukt får kvinnorna missfall. Även väcker en dylik främmande lukt lätt misstankar hos landets inbyggare, att de resande är stadda i förrädiska ärenden mot riket. Därför händer det ofta, att slika luktande sällar, i synnerhet från grannfolken, ryssar eller moskoviter samt danskar, blir hudstrukna av den förbittrade allmogen, som stygges vid denna lukt.
 
400 år senare kommenterade folklivsforskaren John Granlund detta. Han hade flera gånger hört folk berätta om
 
myskluktande gårdfarihandlare, som icke kunnat få bo hos hederligt folk ... även hos personer, som varit osäkra på vad mysk är.
 

Mysk var officinellt på svenska apotek fram till 1925. Att det försvann då berodde inte på att det inte användes, utan på att priset blivit för högt. Apoteken hade kanske inte lika bra affärskontakter som luffarna, som väl å andra sidan inte heller krävde äkta Tonkinmysk.
Mäns och kvinnors mysk
En tredjedel av mänskligheten är doftblind för mysk, d.v.s. kan inte känna lukten alls. Samma siffra gäller för svett varför man antar att det finns ett samband mellan dessa två lukter. Något som liknar
mänskliga feromoner har man inte hittat i mysk men det verkar vara det ämne som kommer närmast. Vare sig vi uppfattar lukten eller inte påverkas vi av den. Kvinnor är känsligare än män och uppfattar doften särskilt under ägglossningen. Kvinnor som exponeras för mysk får kortare menscykel med tätare ägglossningar och blir lättare gravida. Även ketonen muskon i mysk framkallar hormonförändringar.
När de kan känna den, gillar folk från alla kulturer mysklukten. I en undersökning där försökspersonerna fick klassa doftämnen på en skala från -10 (extremt obehaglig) till +10 (extremt behaglig) fick syntetisk pentadekonalidmysk +9. Män uppskattar lukten först som vuxna och mer ju äldre de blir. I Europa gillas det mer av kvinnor än av män. Överallt i världen gillar kvinnor mysk mindre när de är gravida, och i USA blir kvinnor oftare än i andra länder luktblinda för mysk under graviditeten.
Lukt och luktsinne - mer om doftblindhet och feromoner

  Farmakopéerna
• Myskkorn (Moschus) var officinellt från början (1775) i den svenska farmakopén och fram t.o.m. 1908 års upplaga. Många andra europeiska farmakopéer behöll mysken längre. Idag är det officinellt i Kina.
• Myskpung (Mosschus orientalis) fanns upptagen i svenska medicinaltaxan 1699.
• Myskpungens skinn (Follikulus moschi weri) fanns att få på svenska apotek på 1700-talet.
Framställning
• Myskpungar: Den avskurna pungen soltorkas, sådana som ska användas medicinskt i skugga.
• Mysksekret, myskkorn, myskgryn: Sekret skrapas av från pungen och får torka in till små korn. Ca 300 kilo framställs årligen, mest i Indien och Kina, bäst i Kina och Tibet - tibetansk mysk har i alla tider ansetts vara den bästa.
Mysktinktur: Mysksekret (1,5-3,5 % av vikten) får dra i stark sprit (65-91 % alkohol).
Ursprung
På 1990-talet var den officiella världsproduktionen av sekret runt 300 kilo om året.
• Södra Asien: Tonkinpungar från södra Kina (kinesisk mysk), Tibet (tibetansk) och Vietnam (orientalisk) anses i Europa vara bäst och är det som är tillgängligt för europeisk parfymindustri.
De bästa kvaliteterna av Tonkinmysk kallas sådant som Peau Bleue, Blue Skin och Blue Pile. Sedan åtminstone mitten av 1800-talet har det nått Europa via Kina, innan dess gick det över Ryssland. Andra kvaliteter från södra Kina (Yunnan), Uzbekistan (Bucharamysk) och norra Indien (bengalisk, Assam, Nepal) har sällan nått Europa.
• Norra Asien: Cabardinpungar och kabardansk mysk från norra Kina (mongolisk) och norra Ryssland (sibirisk) gick förr också via Ryssland men började i slutet av 1800-talet att handlas över Japan.
Beskrivning
• Myskpungar
Drogen utgörs av de hela pungarna, som färdigtorkade är stora "som en halv valnöt". Färska är de 4-6 cm långa och 2 cm breda, tillplattade och hårlösa på den sida som varit vänd mot buken, välvda och håriga på den andra.
De ser lite olika ut i olika trakter: Tonkin är runda eller lite ovala, med ljust brungula hår. Cabardin är större, mer avlånga och med tätare, gråvit hårbeklädnad. Bengaliska pungar är lätt håriga, Buchara bara sparsamt hårbeklädda. Båda dessa är som Yunnan nästan klotrunda.
• Mysksekret
Innanför en tunn hinna i pungen finns 8-12 gram smörigt sekret, ibland uppblandat med fina hår. Smaken beskrivs som kryddartad, bittersur, sammandragande och svagt salt, eller med ett ord: vidrig.
Färskt sekret är oljigt och vaxigt. Färgen varierar från rödbrunt (Tonkin) över rödtonat ljusbrunt (Yunnan) till mörkbrunt (bengaliskt). Färgen mörknar i takt med att sekretet torkar.
Torkat sekret är rödbrunt-svartbrunt till svart. Det formar sig till fasta, löst sammanhängande klumpar och gryn ("myskkorn"). Kabardanskt sekret, ofta beskrivet som sämst, torkar inte till gryn utan till en enda klump som kan tas ut hel ur pungen och till slut är så sprött att det kan pulveriseras med fingrarna.
• Tonkinpung från vilda hjortar: 15-45 gram; varav en tredjedel (5-15 gram) är sekret.
• Myskpung från hjortar i fångenskap: 45-75 gram; varav 40-70 % (18-52 gram) är sekret..
• 35 djur ger ett kilo mysk, alltså 28-29 gram från varje hjort.
91 % alkohol: 100 ml väger 83 gram. 100 gram = 120 ml
65 % alkohol: 100 ml väger 90 gram. 100 gram = 111 ml
För detaljer, se alkoholmått.
• Mysksekret är olösligt i kallt vatten men blandbart med vegetabiliska oljor. Trots den relativt dåliga lösligheten i alkohol är mysktinktur den vanligen formen. Den görs med 96 % alkohol på hela pungar - recept nedan.
• Tonkinsekret har bättre löslighet än andra sorter. Det löses delvis i kokande vatten (75 % av färskt sekret, 50 % av torkat) och delvis i 95 % alkohol  (50 % av färskt sekret, 10-20 % av torkat).
  pH och inkompatibiliteter
• Mysk tål svaga alkalier bra och lukten utvecklas t.o.m. särskilt väl i tvål, men om en stark lösning av pottaska (träasklut) hälls på utvecklar mysken ammoniaklukt.
 
Doftämnen
Ketoner  
civeton  
muskon 0,3-2 %
Innehåll • Doftämnet civeton finns även i sibet.
• Sekretet innehåller också vaxämnen, fett (kolesterin), syror (mjölksyra, iso-smörsyra), vattenlösliga kalciumsalter och ammoniumsalter av syror.
Varianter

• Mysk resinoid: Luktämnena kan inte destilleras fram men ur tinkturen extraheras en resinoid som utgör 10-12 % av pungens ursprungsvikt.

Ersättning
• Förfalskningar sker på ett tidigt stadium innan pungar eller sekret når uppköparna. Pungar kan skäras upp och fyllas med bly, sand eller läderbitar varefter de sys eller limmas ihop, sekret blandas med blod, fågellort, tobak, jord och pälshår.
• De eteriska oljorna nard och särskilt ambrette ("myskfröolja") används ofta som ersättning.
Labdanumharts: 7 gram harts ska på ett ungefär motsvara 1 gram mysk vad gäller dofteffekt.
Bävergäll används idag ibland som ersättning men framför allt olika sorters syntetisk mysk.
Hållbarhet
Mysk och mysktinktur (som lagras länge innan den används) förvaras som eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Det måste hållas väl avskilt från annat som kan ta lukt - engelska Ostindiska kompaniet tillät inte att mysk skeppades ens på samma fartyg som te.
Inköp We don't sell, we tell!
1986 beräknades kilopriset vara 150.000 kr, alltså 150 kronor grammet. Sällan eller aldrig i detaljhandeln.

Doftbeskrivning
Färsk mysk luktar inte gott - kabardansk har liknats vid urin och hästsvett. Först efter torkning framträder den söta, sensuella och lite träiga doften. Pungar som fått torka helt luktar återigen ingenting alls men när de fuktas framträder lukten igen.
Doften varierar med ursprunget. Tonkin har alltid ansetts vara den bästa medan värderingen av andra varierat genom åren. Alla finns beskrivna som ömsom bra, ömsom dåliga, bengalisk t. ex. som "stark men lätt härsken, kabardansk som "svagare än Tonkin och med ammoniakton".
Flyktighet
Doften är mycket stark och genomträngande och god bara i stark utspädning. Det berättas om hur några hundradels gram fyllt en stor sal med myskdoft i åratal. Som de andra animaliska doftämnena ambra, bävergäll och sibet är mysk en basnot och extremt effektiv som fixatör; den minskar andras doftämnens flyktighet och förstärker och förändrar dem kvalitativt genom att ge dem "liv" på ett nästan magiskt sätt.
Doftblandning
Mysk påverkar doftblandningar även i så låga doser att man inte känner igen det som mysk, med en särskild förmåga att förstärka ambra, viol och lavendel. Liksom ambra gillas det också av parfymörer för sin förmåga att mjuka upp det kemiska i aldehyder.
Doften är så stark att mysk är svårt att handskas med, den sätter sig på händer och kläder och är redan i utspädningen 1: 10.000 (en droppe i en halvliter) nästan omöjlig att tvätta bort. Bästa sättet lär vara med kamfer, kamferessens, bittermandelolja eller bensaldehyd. Särskilt mysk ihop med bittermandelolja och dess ingrediens bensaldehyd är ett känt exempel på hur dofter kan släcka ut varandra; i vissa proportioner blir en sådan blandning helt luktlös. Även rosenvatten sägs delvis förstöra myskdoft.
Användning
I Tibet är mysk närmast stapelvara. Rätt mycket används i Japan. I Frankrike på 1990-talet gick det åt ca 30 kg sekret om året, en tiondel av den officiella världsproduktionen. Det ingår i 90 % av alla parfymer, mest typiskt i orientdofter och tunga blomdofter, idag nästan bara i form av syntetisk mysk.

• Rumsparfym: Förr var myskpulver mycket vanligt i torra parfymer som luktpåsar, potpourrier och pomandrar. Lukten var stark och hållbar, fixerade de övriga dofterna, skyddade mot pest (bra för fattiga som inte hade råd med annat), botade melankoli och var ett afrodisiakum.
• För luftvägarna, t. ex. i förkylningsångbad: Mest kramplösande är mysk när det inandas i form av varma ångor.
insektsmedel:
"Av en del personer, som lever under dåliga hygieniska förhållanden, t. ex. luffare, användes den dessutom gärna såsom medel mot ohyra, och säges verka även vid små mängder", berättar en svensk medicinhistoriker i mitten av 1800-talet.
Doftens element
• Eld, jord, luft: I europeisk magisk praxis förknippas doften med solen (eld), Venus (jord, luft) och Saturnus (jord).

Mysktinktur fungerar problemfritt som tvålparfym i varmrörd tvål; doften utvecklas särskilt väl i tvålens alkaliska miljö. Dagens mysktvålar bygger på syntetisk mysk.
Äkta mysk uppges vara icke hudirriterande. Däremot har de syntetiska ersättningarna varit mycket på tapeten på senare år.

Mat och dryck
Smakämne i desserter, godis, bakverk och drycker. Särskilt smaker av nötter, frukt och karamell rundas av väl av mysk. Mängderna är mycket små, vanligen långt under 0,0001 %.
Invärtes bruk
Halva den kända världsproduktionen används medicinskt i Asien. I kinesisk medicin har det lång tradition, använt bland annat för magsår, cirkulationssjukdomar (stroke, koma, hjärtsmärtor) och i koppningsmedel mot smittkoppor. (Udda nog berättar en svensk läkare på 1700-talet att man i Norrland brukade hänga lite mysk på barn för att "förekomma kopporna när de grasserar." Här resonerade man antagligen magiskt; all stark lukt skrämde bort djävulskap.) På senare år hart det i viss mån ersatts av sibet.
I Europa har mysk använts framför allt som kramplösande medel (hysteri, impotens, kikhhosta) och till åtminstone 1940-talet som stimulerande medel för hjärtverksamheten. Senare kliniska test har visat att det är lika effektivt och ofta effektivare än nitroglycerin. Vuxendoserna var 0,1-0,6 gram gram varannan eller var tredje timme. Det gavs också till barn.
Giftighet Ogiftigt, men ketonen muskon har hormonpåverkan som kanske inte alltid är önskvärd. Homeopatins fader Hahnemann ansåg att myskparfym kunde försvaga motståndskraften mot sjukdomar, särskilt hos personer med kroniska sjukdomar. Skäl: Mysklukten sitter i länge, är "kronisk".

  Recept
Recept I
(myskextrakt)
• Renad vinsprit (runt 51 % alkohol ) - 1 liter (ca 920 gram)
• Mysksekret - 12,5 gram
Totalt 932 gram varav mysk ca 1,5 %. Får stå en månad i sommarvärme. Används som ingrediens i parfym. Det som säljs som extrait de musc i detaljhandeln är sötare, med tillsats av spritutdrag på ros, ambra och vanilj.
(Källa: Piesse 1857)
Recept II
(mysktinktur)
• Utspädd sprit (64-65 %) - 50 gram (55 ml)
• Destillerat vatten - 50 gram (50 ml)
• Moschus - 2 [gram]
Totalt 102 gram varav mysk ca 2 %. Mysken rives först väl med lite i sänder av vattnet, varefter spriten tillblandas. Farmakopénamn: Mysktinktur (Tinctura Moschi).
(Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Pharmacopoea germanica 1890, Pharmacopoea danica 1893, Pharmacopoea Neerlandica 1889, Pharmacopoea russica 1891)
Recept III
(utspädd mysktinktur)
• Utspädd sprit (64-65 %) - 90 gram (100 ml)
• Mysktinktur - 10 gram
Totalt 100 gram varav mysktinktur 10 %. Mysken rives först väl med lite i sänder av vattnet, varefter spriten tillblandas. Farmakopénamn: Utspädd mysktinktur (Tinctura Moschi diluta), Myskessens, myskdroppar (Essentia Moschi).
(Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Taxa å icke officinella läkemedel, utan år)
Recept IV
(mysktinktur)
• Koncentrerad sprit (90-91 %) - 30 gram (25 ml)
• Destillerat vatten - 10 gram (10 ml)
• Moschus - 2 gram
Hjorthornssalt - 1 gram
• Eterisk pepparmyntsolja - 0,16 [gram]
Totalt ca 43 gram varav mysk ca 5 %. Härav göres tinktur. Pulveriserat hjorthornssalt får ligga en liten tid öppet för luftens inverkan, då det blir luktlöst och sedan kan diekt användas. Farmakopénamn: Mysktinktur med ammoniak (Tinctura Moschi ammoniata).
(Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Handbuch der pharmaceutischen, utan år)
Recept V
(mysktinktur)
Alkohol (91 %) - 400 gram (480 ml)
• Mysk - 30 gram
• Socker - 15 gram
Total 445 gram varav mysk ca 3 %. Mysk och socker mals tillsammans och pulveriseras omsorgsfullt i en uppvärmd stenmortel. Tillsätt sist och så småningom alkoholen.
(Källa: de Réville 1910)
Recept VI
(mysktinktur)
Alkohol (91 %) - 830 gram (1 liter)
• Mysk - 30 gram
Totalt 860 gram varav mysk ca 3,5 %. Den sönderdelade drogen övergjuts med det mesta av alkoholen. Får stå 8 dagar. Dekanteras försiktigt från bottensatsen och filtreras. Filtret eftersköljes med resten av alkoholen för att hindra något av luktämnena att stanna kvar.
(Källa: Gaugin 1947)

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Antczak och Antczak (2001), Berlin (1849), Gattefossé (1993), Hellquist (1948), Jägervall (1990), Kruskopf (1959), Lindgren (1946), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Naves (1947), Pharmacopoea Svecica I (1775), Piesse (1857), Reynolds (1996), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska naturskyddsföreningen (2000), Thompson (1927), Thompson (1928), Vron (1997). Hedoniskt värde: Bresle och Stenson (2002), Bresle (1986) som refererar en undersökning av Dravniek et al (1979).
• Citat: Ej heller får sådana gäster...: Magnus 16:14 (1976). ... myskluktande gårdfarihandlare...: Magnus, kommentar (1976).
• Artiklar: Averyy N Gilbert och Charles J Wysocki: The smell survey:results (National Geographic, October 1987).
Nätpublikationer: Nationalencyklopedin (2004 04 14, 2005 12 14).
Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 08).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eomysk.html
Datum: 2018 09 25 - Uppdaterad: 2011 09 9
Cookieinfo
Made with a Mac