Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Malörtsessens


Moderväxt
Malört (Artemisia absinthium) - se där om historia och bruk av örten i äldre tid.
Synonymer
Flyktig malörtsolja, absintolja
Farmakopénamn
Oleum destillatum absinthii, Oleum absinthii, Aetheroleum absinthii, Absinthii aetheroelum
CAS-nummer 84929-19-1

• Artemisia absinthum herb oil ["essential oil obtained from the flowering herb"]
• Artemisia absinthium oil ["volatile oil obtained from the whole plant"]

Engelska namn
• Storbritannien: Wormwood oil, common wormwood oil, essential oil of wormwood herb, green ginger oil, yomugi oil, armoise oil, absinth oil, absinthe oil, absinthium oil
• USA: Mugwort oil (som i Storbritannien betyder gråboolja, av Artemisia vulgaris), absinth oil, absinthe oil
Andra namn
Romanska språk
Huile d'absinthe, huille volatile d'absinthe, huile essentielle d'absinthe, essence d'absinthe (franska)
Nordiska språk
Malurtolie (norska)
Andra språk
Wermutöl, ätherisches Wermutöl (tyska)
Förväxlingsrisk
Dragonessens av dragonört (Artemisia dracunculus)

Malört hör till de mest kommenterade örterna i läkeböcker från nordisk medeltid - den har smulats, destillerats, sjudits i regnvatten, ättika och olja. Att den lämpar sig för destillering antecknades i engelske greven av Northumberlands hushållsbok 1502.
Farmakopéerna
Oljan togs upp i svenska farmakopéns första upplaga (1775) och stod kvar i den sjunde (1869).
Oljan fanns också upptagen i många andra länders farmakopéer under 1800-talets andra hälft, bl. a. i Norge (1854,1879), Frankrike (1866), Danmark (1868) och Tyskland (1872).

Ångdestilleras ur torkad blommande ört, som innehåller 0,03-1,7 % eterisk olja.
Ursprung
• Europa (Tyskland, Frankrike, Spanien, Korsika.
• Nordafrika: framför allt Algeriet.
• Amerika: USA.
Mörkgrön, brungrön eller blågrön olja, efter flera omdestilleringar färglös, som under inverkan av luft tjocknar och mörknar till brun. Besk och skarp smak.
100 ml väger 94-96 gram. 100 gram = 107-104 ml.
Omdestillerad, färglös olja: 100 ml väger 97 gram. 100 gram = 104 ml.
Doftämnen
Terpener  
chamazulen upp till 17 %
eukalyptol (1,8-cineol)  
fellandren  
absintin lite
Alkoholer     
borneol  
kardinol  
linalol  
terpineol  
Ketoner  
kamfer  
tujon (alfa, beta) upp till 70 %
Löslighet • Olöslig i vatten.
• Löslig i 2-4 delar 80 % alkohol, vegetabiliska oljor.
Innehåll Oljans innehåll varierar mycket beroende på klimat, växtplats, jordmån, insamlingstid och andra faktorer.
• Över 50 olika terpener och terpenderivat har räknats ihop.
• Terpen-ketonen och nervgiftet tujon (thujon). Proportionerna giftigt alfa-tujon och mindre giftigt beta-tujon varierat mycket.
• Terpen-laktonen och bitterämnet absintin - upp till 0,4 % i färsk ört, mer i torkad - ger den bittra smaken och är det verksamma ämnet på matsmältningen.
Varianter • Terpenfri malörtsolja: Tre gånger så stark doft = tredjedelen räcker för samma dofteffekt.
• Tujonfri malörtsolja: Framställs av tujonfria varieteter av örten.
Ersättning
Malörtstinktur har varit det absolut vanligaste sättet att dra ut malörten.
Hållbarhet Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Används som bakteriedödande ämne.
Inköp We don't sell, we tell!
Ej i Sverige, inte ens tujonfri.

Doftbeskrivning
Frisk och skarp toppnot, sedan söt och varm, mycket grön doft med en bitter ton som av kaffe.
Doftblandning
Passar i mossiga och örtiga doftblandningar, t ex med ekmossa och lavendel.
Användning
Förekommer i tvål, rengöringsmedel (upp till 0,01 %), kräm och parfym - gröna dofter, chypresdofter. Mycket använd i rakvatten och andra herddofter, upp till 0,25 %, tills Bandit kom med 4 %. 

insektsmedel: På medeltiden var malört ett av de mest använda medlen mot ohyra - för den flyr loppor, löss, flugor och mal, sägs det i alla läkeböcker. Färsk eller torkad ört lades i kistor, ströddes på golv och sades till och med hålla ormar borta från trädgården. Utdrag i vatten, ättika, vin eller olja blandades i bläck och bokbindarlim för att hålla bokmal och möss borta.

 
Varder malört sjudin uti vatten, och sängkläder, eller annorstädes, där som vägglöss är uti, tvättade där med, fördriver det dem.
 
säger Arvid Månsson i mitten av 1600-talet. Tvätt med samma vatten skyddade kläder och böcker, dödade flatlöss, löss i huvudet och mask i håret. Linné berättar om samma användning århundradet därpå men senare auktoriteter ifrågasatte den. I den mån örten verkligen är insektsbortstötande är säkert tujonhaltig eterisk olja det också.
• Rumsparfym: Lagd vid sängen är malört bra för sömnen, sägs det också i läkeböckerna - kanske för att ohyran flytt?
Doftens element
• Luft, jord: I europeisk magisk praxis förknippas malörten med Merkurius (luft, jord), ursprungligen därför att "bittervatten" och kvicksilver (Mercurius) förekom tillsammans i vissa alkemiska processer. Mycket har nämligen tänkts om orden i Uppenbarelseboken:
 
Och den tredje ängeln stötte i sin basun. Då föll från himlen en stor stjärna, brinnande såsom ett bloss; och den föll ned över tredjedelen av strömmarna och över vattenkällorna. Och stjärnans namn var Malört. Och tredjedelen av vattnet blev bitter malört; och många människor omkom genom vattnet, därför att det hade blivit så bittert.
  • Luft: Vissa moderna elementläror (Hengein) beskriver doften med termerna Luft och årsiden sommar, förknippade med ljus, rörelse, flexibilitet och föränding. Dess verkningsfält antas vara framför allt kroppen (snarare än intellektet eller känslolivet). Andra dofter med denna uppfriskande verkan på kroppen är t. ex. grankåda och salvia.
Rengöringsmedel
Medeltidens nordiska örtaböcker är i mycket avskrifter av grekiska, romerska och arabiska auktoriteter. Malört hör till de få örter där egen praktisk erfarenhet verkar spela roll. Örten (hackade blad, pressad saft, pulveriserad, utdragen i vatten, ättika eller vin) förekommer ofta i medeltida läkeböcker i såromslag på både "nya" och "gröna" sår och på parasiter och allt från klåda och insektsbett till bölder. För ont i ballom: Stampa malört och bind vid mans bulor med linneklut. Också Arvid Månsson på 1600-talet använder malörten utvärtes, helst i form av sin favorit i alla lägen: bränt = destillerat vatten. Detta
 
är gott till de sår och gamla bölder som maskar ära uti, om man tvättar såret, och de gamla bölder där med och lägger en klut där uti och lägger honom sedan på såret.
  Idag används oljan i kosmetika som bakteredödande ämne.
Hårvård Olika utdrag på malört förekommer ofta i medeltida läkeböcker som tvättmedel för hudåkommor i skalpen, inklusive för hårlöss och den märkliga men inte alls ovanliga sjukan "mask i håret". Här fungerar säkert tujonhaltig eterisk olja lika bra som på mask, och på medeltiden gjorde nog redan vattnet susen.
Oljan används inte i aromaterapi. Det är inte heller eterisk olja som förekommer så flitigt i medeltida läkeböcker utan örten utdragen i vatten, vin eller ättika eller blandad med fett eller olja. Här några exempel på örtens användning i massage:
• Hildegard av Bingen (1100-talet) stötte 4 volymdelar ört i 3 delar salvbas till giktsalva.
• Ett annat recept var pressad saft av örten värmd i solen med dubbelt så mycket olivolja; detta smorde man in bröstkorgen med vid hosta och andra bröstlidanden.
• På 16-1700-talen användes bladen inkokta i salva på svullnader, sträckningar, blåmärken och inflammationer.
• Malörtens främsta användningsområde har varit som magmedel, även utvärtes. Arvid Månsson vid 1600-talets mitt upprepar medeltida läkeböckers recept: Örten sjudes väl i olja och vin eller i gammalt öl varefter man "badar sin maga där med, något varm, det är gott för magasot" = magont.
• I en apotekarhandbok från 1800-talets mitt används den eteriska oljan på samma sätt; det sägs att den används "sällan annorledes än som maskmedel ingniden på magen, ensam eller blandad med någon fet olja". Notera att det är oljans absintin verkar på matsmältningen; tujonhaltig olja behövs alltså inte.
Används som tvålparfym.

Mat och dryck
Tujonfria varianter av oljan förekommer i godis och färdiglagade desserter (upp till 0,006 %). Oljans främsta användningsområde är dock i alkoholhaltig dryck. Inget har som den bittra malörten kunnat skyla över dålig smak på gammalt öl och vin och finkelsmak i brännvin. I England och Holland har örten ibland använts istället för enbär i gin respektive genever. Örten och senare oljan ingick också i drycken absint; om denna, se malörtstinktur.
Invärtes bruk
• Verkan av absintin: Den eteriska oljan är kramplösande, antiseptisk och svetthämmande. "Att du ej ska spy på sjön: Drick malört innan du dricker annan dricka", råder en svensk läkebok från omkring 1500. Den ovan nämnda apotekarhandboken från 1800-talet säger om oljan: "invärtes är den en god tillsats till magstärkande medel". Återigen; det är oljans bitterämne som har denna effekt så tujonhaltig olja behövs inte i magmedel.
• Verkan av tujon: Vermut - av latinets vermis = mask - var från början ett maskmedel (malört eller upp till 0,24 % eterisk olja i sprit). På mask är det nervgiftet tujon som är det verksamma ämnet.
Ja, och så pass att oljan inte används i aromaterapi.
• Akut förgiftning: Det är tujon (thujon) som är giftigt.
De första symtomen är hjärtklappning, inflammation i mage och tarm, gallstockning och uppsvälld lever. I ett fall gav 10 ml malörtsolja (drucket av en vuxen karl som trodde det var absint) upphetsning, förvirring och akut njursvikt. Särskilt gravida kvinnor har anledning att se upp eftersom oljan ger blodöverfyllnad i bäckenet vilket kan skada njurarna och framkalla menstruation, blödning och spontan abort. Den som har anlag för kramper eller har epilepsi bör också se upp. Hos djur framkallar redan mycket små doser eterisk olja epileptiska anfall och så lite som en tredjedels gram (300 mg - 7 droppar) dödar en hund på 5-6 kilo.
• Kronisk förgiftning (absintism): Se malörtstinktur.

Litteratur: Se t ex Berlin (1849), Berlin (1851), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Juneby (1977) Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Kinkele (2004), Klemming läkebok 2, 4, 7 (1883-1886), Lawless (1992), Lindeberg (1982) Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Meyer (1952), Nielsen (1991), Nylén och Olsson (1975), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000), Svenska farmakopén VIII (1901), Swahn (1996).
• Citat: Och den tredje ängeln...: Gamla Testamentet: Johannes uppenbarelse 8:10-11. Är gott till de sår...: Månsson (1987).
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). National Toxicology Program: Alpha-Thujone (2006 08 15). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 10 25).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eomalort.html
Datum: 2018 06 22 - Uppdaterad: 2010 06 27
Cookieinfo
Made with a Mac