Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Enbärsessens


Moderväxt
En (Juniperus communis) - se där om historia och bruk i äldre tid.
Synonymer
Enbärsolja, flyktig enbärsolja, enolja, enbärsdroppar
Farmakopénamn
Aetheroleum juniperi, Juniperi aetheroleum, Oleum juniperi, Oleum fructus juniperi, Oleum baccae juniperi
CAS-nummer 8002-68-4, 73049-62-4, 84603-69-0
Juniperus communis fruit oil ["volatile oil obtained from the berries"]
Engelska namn
Juniper berry oil, juniberry oil, oil of juniper berries, oil of juniper, common juniper berry oil, genievre baies oil
Andra namn
Romanska språk
Huile volatile de genévrier, essence de Genièvre, huile de genièvre (franska)
Nordiska språk
Enebaerolie (danska), enebaerolie (norska)

Andra språk

Wachholderöl (tyska)
Förväxlingsrisk

Enbarrsessens - destillerad av barren.
• "Enebärsolja" - destillerad av grenar, barr och bär; se nedan.
Enbärsolja - oljeutdrag på bären.
Entjära - också denna kallades förr enebärsolja.
Enbärstinktur - förr kallad enbärsdroppar.

• Eterisk oljor av andra arter av en, t. ex. enolja av Juniperus phoenicea, savinolja av Juniperus sabina.


Första gången eterisk olja av enbär nämns i europeiska texter är 1488. 1577 beskrivs den i en dansk läkebok som "varm och torr av andra graden"; alltså besläktad med gallan och det koleriska temperamentet. 1638 var ett av drottning Kristinas livläkares råd mot pestsmitta att pensla näsan med enbärsolja. 1840 hade Linné med oljan i Pharmacopaea Holmiensis.
I alla dessa fall kan det verkligen ha handlat om just bärens eteriska olja.
Annars betyder "enbärsolja" och "enebärsolja" i gamla örtaböcker vanligen en hemmadestillerad olja som mer liknar enbarrsessens, när det inte är entjära. Enbärsolja är ytterligare något annat, ett oljeavkok av bären.
Farmakopéerna
Bäroljan var officinell i Sverige från första början (1775) och förblev så t.o.m. farmakopéns sjunde upplaga 1869. I början destillerade apoteken den själva, senare köptes den in och användes i hudretande liniment. Oljan fanns upptagen också i många andra länders farmakopéer under 1800-talets senare hälft, t. ex. i Norge (1854,1879), Danmark (1868), Frankrike (1866), Storbritannien (1867), Österrike (1869), Tyskland (1872) och USA (1876, 1880).

Bären innehåller 0,2-2 % eterisk olja (tyska farmakopéns 8:e upplaga kräver minst 1 %). Halten olja varierar med växtplats och framför allt bärens mognad. Mest finns i de gröna bären som just ska mogna, men bara sådana bär destilleras sällan. I fullmogna svarta bär har det mesta av den eteriska oljan omvandlats till harts. Bäst resultat fås med ångdestillering (mer sällan vattendestillering) av mogna bär, torkade eller halvtorkade och krossade. Vanligare är att använda jästa bär som blivit över vid tillverkning av gin och andra drycker men sådan olja blir inte lika söt och hållbar.
Kvistar åker ofta med. Om oljan deklareras bara som "enolja" kan man vara ganska säker på att det inte är en bärolja utan närmast en barrolja.
Ursprung
Bäst anses bär från norra Italien vara (de kan innehålla fyra gånger mer eterisk olja än svenska) men ingen sådan olja säljs i Sverige idag. Däremot kan man hitta olja från många andra europeiska länder.
• Europa: Frankrike, Österrike, Kroatien, Slovenien, Spanien. Det görs också olja i Tyskland och i många östeuropeiska länder som Ungern, Jugoslavien, Tjeckoslovakien, Polen och forna Sovjetundionen.
• Asien: Indien, Nepal.
Färglös, ljusgul eller ljusgrön olja med brännande, lite besk smak. Färsk är den tunnflytande men tjocknar och mörknar med ålder och i närvaro av luft. Vanligtvis vänstervridande, ibland högervridande, sällan optiskt inaktiv.
100 gram väger 85-89 gram - en lätt olja. 100 gram = 188-112 ml.
Löslighet • Olöslig i vatten, propylenglykol.
• Löses lätt i 8-10 delar 90 % alkohol. I 94 % alkohol löses den klar i 1-4 delar, med mindre blir lösningen grumlig. Lösligheten minskar med ålder.
• Löslig i vegetabiliska oljor och flytande paraffin.
pH och inkompatibiliteter
• En volymdel olja i 4 delar 94 % alkohol har neutral till svagt sur reaktion (pH 4-8).
Doftämnen
Terpener 55-80 %
kadinen  
limonen  
myrcen  
alfa-pinen  
beta-pinen  
sabinen  
Alkoholer     
borneol  
geraniol  
terpinenol  
Innehåll Innehållet kan variera rätt mycket beroende framför allt på hur mogna fröna är.
• Oljan består framför allt av monoterpener och terpenalkoholer. Monoterpenerna avgår vid 155-162°, seskviterpenen kadinen först vid 260-275°.
Varianter • Terpenfri enbärsolja: En rätt tjock, gul till mörkgul olja befriad från terpener och furokumariner. Lättlösligare i 90 % alkohol, lite tyngre och 10 gånger så stark = det räcker med tiondelen för samma dofteffekt. Doften är så söt att den påminner om ambra och används för att ge mjukhet och sötma till orientdofter och fina barr- och skogsdofter. 
Enbarrsolja
Ersättning
Bergtallbarrsolja är lik och används ibland som ersättning för enbärsolja.
Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för 70-140 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. Olja från Frankrike och Österrike är dyr, asiatisk billig.

Doftbeskrivning
Fräsch bittersöt trädoft, kådig och pepprig, frisk och eldig på samma gång - p
åminner om tallbarr och tea tree med inslag av terpentin, men med en fyllighet som dessa saknar. Enbär som växt nordligt ger generellt fetare och lödigare doft än bär från varmare klimat. Olja såld som "enbär extra" är mindre frisk och skarp med fylligare citrus- och fruktkaraktär.
Flyktighet
Toppnot till mellannot. "Enbär extra" är flyktigare än vanlig enbärsolja.

Doftblandning
Enbär passar ihop med citrus (bergamott, citron, geranium) och andra friska dofter (elemi, galbanum, lagerblad, lavandin, myrra, rosmarin) inklusive barr (cypress, gran, tallbarr) och trä (ceder, sandel). Den går också bra ihop med många söta
(fänkål, lavendel, muskatellsalvia, tolubalsam) och en del jordigare dofter (ingefära, vetivert) och riktigt feta basnoter som benzoin, labdanum och ekmossa.
Lukten av enbärsolja och smörsyra är kända för att ta ut varandra. Behandlar man t. ex. härsket fett med enbärsolja - inte så ovanligt förr - blir resultatet att båda lukterna försvinner.
Användning
Doftämne i rengöringsmedel, kräm och parfym (upp till 0,8 %), särskilt i kryddiga och skogiga dofter, rakvatten.

Religiös rökelse: Enbär av flera slag ingick i den egyptiska rökelseparfymen kyphi. Som alltid är det svårt att identifiera arten; många olika användes i Medelhavsområdet under forntiden.
• Rumsparfym: Som många andra rökelsemedel vars rök stöter bort insekter eller smitta har enbär också använts för att hålla borta demoner och onda andar - en näve bär slängda på elden gav omedelbar lukteffekt och skyddade mot häxor och annat ont. Oljan används fortfarande för att rensa rum från negativa och deprimerande energier. Användbar vid trötthet, nervositet, stress och  spänningshuvudvärk - stimulerar och piggar upp, skärper tankarna och koncentrationen, stärker minnet och viljan. Sägs ge både bildlig klarsyn (klärvoajans) som bokstavlig (god syn). En olja för arbetsrummet alltså, och här sägs kvaliteten "Enbär extra" vara extra kraffull. Bäroljan används mest men förr var det barroljan, som man gjorde själv i Skandinavien. Både riset och bären är urgamla som luftrenare - se rökelsernas historia.
• För luftvägarna: Kraftfullt desinfekterande, särskilt mot luftburna bakterier och virus. Studier på 1920-talet visade att oljan i förångad form var särskilt effektiv mot meningokocker (bakterier som ger hjärnhinneinflammation), tyfusbakterier och stafylokocker (hudinfektioner). Den kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum. Ingår i naturmedlet Oleum Basileum.
insektsmedel: Används inom veterinärmedicinen, särskilt effektiv mot fästingar och loppor.
Doftens element
• Vatten: I det kinesiska medicinska systemet hör en till energifasen Vatten, som verkar genom njurar, urinblåsa och inre sexualorgan och i obalans ger problem i dessa organ, hudutslag, rädsla och ängslighet. Oljan, särskilt masserad i nedre delen av ryggen, kan stimulera till fasens positiva uttryck mod, viljestyrka och äventyrlighet.

• Eld: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Eld och årstiden vår, förknippade med uppvaknande, nytändning och början på tillväxt och rörelse. Dess verkningsfält antas vara framför allt intellektet (snarare än känslolivet eller kroppen). Andra dofter med denna energigivande verkan på intellektet är t. ex. citrongräs, elemi, enbarr, myrten och rosmarin.

Hudläkemedel
Antiseptisk, ökar genomblödningen lokalt i huden - in på 1950-talet använd inom skolmedicinen som hudretande medel i liniment och salvor. Idag återupptäckt av aromaterapin, där den beskrivs som en helande och renande olja, t. ex. använd på hud med pormaskar (blanda med pepparmynta). Den är lindrande på vätskande eksem och psoriasis (gärna tillsammans med geranium), läkande på varbölder och kan vara till hjälp på åderbråck och hemorrojder eftersom den är sammandragande och tar ner svullnader.
Hudolja, kräm, salva: 1-2 %
• Värmande fotkräm: 2-3 %

Rengöringsmedel
1920-talets studier visade att oljan var en av de mest bakteriedödande vid direktkontakt.
Den har bl. a. använts mot skabb och revorm.
Fet hy med tilltäppta porer, för att förebygga akne. På all hud där cellaktiviteten behöver stimuleras.
Använd för sin stimulerande effekt på blodcirkulationen vid håravfall, fett hår och för att förebygga mjäll och seborré.
"Utvärtes till ingnidning", uppges om oljans användning i Sverige i mitten av 1800-talet, men gamla tiders bärolja var precis som våra dagars ofta i praktiken en enbarrsolja destillerad på en blandning av bär och barr. Oljan ökar genomblödningen i huden, minskar svullnader och löser kramp och är ett gammalt medel för överansträngda, trötta, svaga, ömma och stela muskler. Den kan t. ex. användas vid träningsvärk, förlamningstillstånd, ledvärk, tennisarm, ryggont, gikt och reumatism. I Kina blandar man enbärsolja med lika delar rosmarinessens till ryggmassage, särskilt ryggskott.
Muskelmassage: 3-4 % (10-15 droppar per msk)
Tagen invärtes är oljan kraftigt utrensande, varför den används i aromamassage för att hjälpa till med utrensning, t. ex. vid urinsyraöverskott, ett problem vid reumatism, liksom vid blåskatarr, flytningar, smärtsamma menstruationer och mag-tarm-infektioner. Med angelika och basilika får man en riktig dunderkur, men försiktighet anbefalles; se nedan om giftighet. På samma grund anses den vara bra att massera på celluliter och på ben och fötter som är svullna av tillfällig vätseansamling.
Ångbad vid bronkit och kramphosta (ingår i förkylningsblandningen Oleum Basileum): 2-3 droppar i en skål hett vatten.
• Helbad: 5-8 droppar för ett värmande och avslappnande kvällsbad.

• Sittbad: 5 droppar vid blåskatarr, svårigheter att kasta vatten, smärtsam menstruation.
Fotbad: 4 droppar för trötta fötter, vid vätskeansamling, PMS med svullnad.
Använd som tvålparfym.
Lätt hudirriterande - höga doser kan framkalla hudinflammation. Inte fototoxisk.

Mat och dryck
Den eteriska oljan kryddar brandy och framför allt engelsk gin och holländsk genever. Den nordiska svagdrickan är ett svagt öl med tillsats av enbär eller enbärsessens. Oljan används också i mat, från godis till charkuterier. Hemma i köket kan man ta oljan i mycket små mängder i t. ex. vilträtter, fläskkött, och marinader. Smak- och doftämne i snus, typ Rapé.
Invärtes bruk
Förr som magmedel, maskmedel och aptitstimulerare, vid dålig matsmältning, gaser och kolik (kramplösande; rekommenderad redan av Culpeper på 1650-talet), muskel- och ledsmärtor, men framför allt som ett medel för urinvägarna. Det är terpineol i enbären som stimulerar urinavsöndringen genom att reta njurarna så att blodcirkulationen i njurarna ökar. Oljan verkar också antiseptiskt på urinvägarna. Den har använts vid t. ex. blåskatarr och urinvägsinfektion och för att framkalla abort, befrämja menstruation, lindra menstruationssmärtor, idag för att stärka immunförsvaret. Oljan uppges också vara "bra vid diabetes". Vid invärtes bruk är dosen 2-5 droppar dagligen. I Sverige i mitten av 1800-talet togs 3-5 droppar, i USA vid samma tid 5-20. Ger urinen violdoft.
Detta är ingen olja att ta lätt på. Tagen invärtes är den farlig särskilt för njurarna, och eftersom eteriska oljor absorberas vid massage kan den skada även den vägen. Den är svår att dosera eftersom doserna är låga och kan ge utrensningssymptom (symptom blir värre före en förbättring) som kan vara svåra att skilja från förgiftningssymptom. Tecken på överdosering är njursmärtor och smärtor vid urinering, blod i urinen och svårigheter att urinera. Långtidsanvädning kan ge hypokalemi. Oljan bör inte användas under lång tid av någon och undvikas helt vid leverskada, allvarlig njursjukdom som njurinflammation (förstärker diuretisk behandling), diabetes (påverkar blodsockernivån och förstärker hypoglykemisk behandling), graviditet (retar och drar samman livmodern = abortrisk). Den bör inte heller användas vid amning eller till barn.

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Arnborg (1994), Bergmark (1983), Berlin (1849), Berlin (1851), Bruhn och Eneroth (2000), Culpeper (1976), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1977), Juneby (1999), Kinkele (2004), Lawless (1992), Lawless (1996), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Ljungqvist (2007), Linné (1954), Meyer (1952), Naves (1947), Nielsen (1991), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996), Tisserand (1977), Ullmark (1997), Valnet (1992).
Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 11 29).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eoenbar.html
Datum: 2018 07 17 - Uppdaterad: 2010 06 13
Cookieinfo
Made with a Mac