Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor - Absoluter och resinoider

Ekmosseextrakt


Moderväxt
Ekmossa (Evernia prunastri)
Synonymer
Slånlavsextrakt, slånlavsolja, ekmosseextrakt, ekmossa resinoid, ekmossa hartsolja
CAS-nummer 90028-68-5
Evernia prunastri extract ["extract of the aerial parts of the oakmoss"]
Engelska namn
Oakmoss extract, oakmoss resinoid, oakmoss resin, oakmoss oil, mousse de chêne oil, treemoss oil
Andra namn
Romanska språk
1) Mousse de Chêne resinoid (franska)
Förväxlingsrisk
Trämosseresinoid

I det forntida Egypten användes ekmossa och trämossa som smakämne i bröd och eventuellt också som läkemedel. Extrakt av laven undersöktes i Spanien 1948 och visades då döda vissa bakterier.
Ekmossesoppa
Ekmossa har varit parfymämne sedan åtminstone 1300-talet då den användes i "cypriskt pulver", föregångaren till doftfamiljen chypres. I mitten av 1700-talet började laven användas i form av tinktur i alkoholbaserade parfymer. Det är oumbärligt för parfymndustrin eftersom det är en av de bästa fixatörer som finns. Doften är fortfarande mycket typisk i rakvatten och parfymer av typen chypres och fougères. Det sägs att en av hemligheterna bakom Guerlains framgång är deras berömda vaniljdoftande "ekmossesoppa", i högtidligare sammanhang kallad Guerlinade, som sedan länge ingår i liten mängd i alla husets dofter och smink. 
Ekmossan själv får lukt först efter torkning. Få dofter dras ut med så många olika lösningsmedel och metoder - ett mått på hur viktig doften är i parfymindustrin.
Alkohol (vanligast): Mossan dras ut med vanlig alkohol eller metanol (träsprit) strax under kokpunkten, vilket ger 8-12 % av mossans torrvikt, mindre om alkoholen blandas med bensen.
• Bensen: Mossan får dra ett dygn i varmt vatten, lufttorkas och extraheras sedan med bensen nära kokpunkten. Ger bara 2-4 % men är den resinoid man brukar föredra särskilt i tvål.
• Petroleumeter: Ger mindre (1,5-3 %) men anses bättre än bensenutdrag. 
• Aceton: Ger 5-8 % med mycket fin doft, men metoden används sällan eftersom mycket lösningsmedel går förlorat - det blir dyrt.
Ursprung
• Europa: Laven skördas i Jugoslavien, Kroatien och trakterna där omkring och extraheras där eller i andra länder. Många andra sorters lavar än ekmossa brukar åka med.
Rent extrakt är en trögflytande, nästan fast massa som tjocknar ännu mer i kyla - värm flaskan i varmt vatten till 48-52° så mjuknar innehållet. Särskilt petroleumextrakt och bensenextrakt är vaxiga. Färgen är alltid mörk men varierar med ursprung (ekmossa som växt på ek ger grönaktigt extrakt, från barrträd gråare) och lösningsmedel (petroleumeterextrakt och bensenextrakt blir mörkgröna, alkoholextrakt mycket mörkt gröna, nästan bruna eller svarta, och blir brunare med tiden). Lösningar tar snabbt färg.
1 ml = 20 droppar - om det droppar alls
Löslighet • Olösligt i vatten.
• Lösligt i 95 % alkohol (som blir grön eller mörk), vegetabiliska oljor.
Innehåll • Gattefossé var den förste som analyserade innehållet och isolerade en fenol som han kallade lichenol - vilken det kan ha varit har diskuterats efteråt.
• Kristalliniskt material, särskilt mycket i petroleumextrakt och bensenextrakt.
Klorofyll och andra färgämnen som inte löses i alkohol, särskilt i alkoholextrakt.
• Späds
till åtminstone 50 % för att hållas flytande; vilket lösningsmedlet är anges sällan. Eftersom doften är så dominant gör man klokt i att själv späda ännu mer med alkohol, vegetabilisk olja eller eteriska oljor till en brukslösning - se ekmossesoppa bland recepten på alkoholbaserad parfym.
• I ekmossa absolut hittade danska forskare 2004 atranol och chloratranol som visade sig vara de ämnen som ger allergiska reaktioner på ekmossa. De har kallats "några av de mest allergiframkallande ämnen som identifierats". De finns säkert i resinoiden också.
Doftämnen
Fenoler
atranol
chloratranol
Organiska syror
Kumariner
kumarin
Varianter
Ekmossa är viktigt för parfymindustrin och många extraktionsmetoder har utvecklats, framför allt för att få bort färgen och göra extrakten lättlösligare i alkohol.
Extrakt
• Eksmossa concrète: Engelskt namn: Oakmoss concrète, oakmoss extract. INCI-namn: Evernia prunastri lichen extract. CAS-nummer: samma som extrakt. Alkoholextraheras. Samma lagstiftning om högsta tillåtna mängd gäller.
• Ekmossa absolut: Engelska namn: Oakmoss absolut, oakmoss absolu. Franskt namn: Mousse de Chêne absolu. Extraheras med alkohol först till concrète och denna sedan till absolut, som outspädd är helt fast. Koncentrerade absoluter framställs också innefattande många turer med alkohol, bensen och destillering. Färglösa varianter absolut gillas av parfymörer även om en del doftämnen kan försvinna med färgen, och ingår i parfym och puder (ofta ihop med andra absoluter som jasmin, tuberos och orangeblomma).
• Ekmossa resinoidabsolut: Extrakt extraheras med varm alkohol, petroleumeter eller bensen. Beroende på lösningsmedel och vilken typ av resinoid  som är råvara får man ut 22-70 % av vikten. Absoluten är tjock, mörkgrön eller brun, med en hållbar jordigt, mossig doft med läder i botten. Används i all slags parfym - eau de cologne, aftershave, chypres, fougères, orientdofter, blomdofter både som doftämne och fixatör. 
Destillat
• Ekmossa eterisk olja: Lav destilleras direkt till eterisk olja.
• Ekmossa absolutolja: Concrète eller absolut ångdestilleras vidare till en ljusgul till smutsgul tjock vätska som kristalliserar och tjocknar till halvfast i kyla. Mycket torr, träig och barkig doft med tjära och läder; i dyra parfymer.
• Ekmossa resinoidolja: Extrakt vakuumdestileras vidare till en tjock, ljusgul eller olivgrön olja med torr, jordig och barkig doft, lik råvaran. Används i fin parfym. Enklare är att destillera med vattenånga, etylenglykol eller glycerin, vilket ger en tunnare olja, 3-12 % av resinoidens ursprungsvikt.
Ersättning
Trämossa och andra lavsorter blandas ofta med ekmossa redan vid skörden eller så späds ekmosseoljan med trämosseolja senare. Ger en råare ton, inte lika rund.
• Ska man kopiera ekmossa får man börja med cederträolja, helst av "kinesisk ceder". Även tjära går åt rätt håll om det är endast doften man är ute efter. Se essenskopior.
Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Ett av de få doftämnen som mognar och bara blir bättre med lagring ett par år, vilket är tur eftersom en flaska ekmossa inte går åt i första taget.
Inköp We don't sell, we tell!
Importerades fram till 2006 av en svensk importör av eteriska oljor. 10 ml, spätt till 50-60 %, kostade 70-110 kr.

Doftbeskrivning
Extremt stark, torr, barkig och jordig doft med rök, tjära och läder i botten. Någon har beskrivit den som en blandning av lavendel och mysk med tillsats av tjära. Den påminner också något om anis. Den där typiska brutiga herrdoften, som i Imperial Leather, det är ekmossa.
Många variationer finns. Ekmossa från olika träd ger olika doft - den från barrträd anses klart sämre än sådan som växt på ek.
Ofta får också andra lavar följa med och ger många doftvariationer. Slutligen påverkas doften av hur resinoiden dragits ut: Vanlig alkohol ger stark och rund doft, träsprit söt och mer anislik.
Flyktighet
Tveklös basnot.

Doftblandning
Fixatör (idag den mest använda från växtriket) av den typ som inte påverkar övriga ämnens flyktighet men själv avdunstar mycket långsamt. Ger tyngd, botten och "undervegetation" till doftblandningar om man doserar den rätt, d.v.s. mycket snålt. Det bästa är att späda resinoiden ytterligare till ett extrait. Se hur man gör "ekmossesoppa" bland grundrecepten på alkoholbaserad parfym.
Ekmossa passar ihop med nästan allt: Klassiska blommor (cassie, jasmin, lavendel, muskatellsalvia, ros, ylang-ylang), kryddor (dragon, koriander), jord (patchouli, vetivert), citrus (apelsin, bergamott, citron, neroli, petitgrain) och andra lika feta basnoter (benzoin, vanilj). Den är också populär bland parfymörer för att den fungerar bra ihop med många isolat och syntetika, t. ex. hydroxicitronellal, linalol, linalylacetat, vanillin och kumariner (tonkatinktur).

Användning
Ekmossa i många olika beredningsformer ingår i all slags kosmetika, tjocka och mörka varianter mest i tvål och andra preparat där man inte är beroende av alkohollöslighet eller färglöshet. Ekmossa är grunden i de flesta skogiga dofter av typen chypres och mossdofter - Mousse de chêne utgör en egen doftgrupp bland parfymerna. Länge var inget rakvatten eller lavendelvatten komplett utan ekmossa.
Rumsdoft

• För luftvägarna: Ekmossa har använts mycket i Storbritannien och tidigare av indianer i Nordamerika vid luftvägsbesvär (bronkit, hosta, astma hos barn). Laven kan brännas på glöd, hartsoljan inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum.
Doftens element
• Jord: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Jord och årstiden vinter, förknippade med bevarande, struktur och realism. Dess verkningsfält antas vara framför allt kroppen (snarare än intellektet eller känslolivet). Andra dofter med denna stabiliserande verkan på kroppen är t. ex. aloeved (örnträdsessens), patchouli, sandelträ och vetivert.

Fixatörer och doftämne i tvålparfym, särskilt lyckat ihop med lavendel som blir starkare och bättre tillsammans med ekmossa. Ekmossa gör liksom trämossa tvålmassan grön, men detta bleknar bort på några timmar. Vill man behålla färg får resinoiden tillsättas senare vid en omsmältning när förtvålningsprocessen är klar.
Hudreaktion • Branschorganisationen IFRA:s rekommendation: Max 3 % (3 gram per 100 gram färdig produkt).
• Absolut av ekmossa ingår sedan många år med 1 % i  standardblandningen Fragrance Mix I (FM I) som används för att spåra doftämnesallergi - det är den ingrediens som oftast ger allergiska reaktioner. I en dansk studie på 3.179 eksempatienter 2002-2005 reagerade 1,7 % av männen och 2,25 % av kvinnorna allergiskt på 5 % ekmossa absolut i vaselin.

Måste sedan 2005, liksom concrète, innehållsdeklareras i kosmetika, oavsett funktion i produkten, om mängden överstiger:
I produkter som lämnas kvar på huden 0,001 % = 0,001 gram per 100 gram = 1 mg per 100 gram = 10 ppm (miljondelar)
I produkter som sköljs bort 0,01 % = 0,01 gram per 100 gram = 10 mg per 100 gram = 100 ppm (miljondelar)

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Bolin och Gustaver (1960), Kinkele (2004), Kruskopf (1959), Lawless (1992), Naves (1947), Poucher och Howard (1974), Thompson (1928). EU-parlamentets och rådets direktiv om obligatorisk märkning av vissa doftämnen: 2003/15/EG (2003).
Nätpublikationer: Miljöstyrelsen (2007:86): Kortlaegning og sundhetsmaessig vurdering af kemiske stoffer i deodoranter (2008 04 29).
European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 10 20).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eoekmossa.html
Datum: 2018 08 22 - Uppdaterad: 2009 11 29
Cookieinfo
Made with a Mac