Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Dekokter

Ekbarksdekokt


Moderväxt
Ek (Quercus robur och Quercus petraea) - se där om skörd av barken
Engelska namn
Decoction of oak bark, oak bark decoction
Förväxlingsrisk Extrakt - alla utdrag med lösningsmedel

Tradition
Många garvämnesrika extrakt har gjorts av ekens bark, blad och ollon. Skadade man sig i skogen kunde man använda de mosade bladen direkt på såret för att dra samman det. Dekokt på barken, annars ett bet- och garvningsmedel, har använts på samma sätt sedan antiken.
Framställning
Bark kokas ur i vatten (i Danmark har man kokat på öl). Kokkärlet ska vara emaljerat eller av glas, inte av aluminium, järn eller koppar. Filtreras.
Beskrivning
Brunfärgad vätska med barkig lukt.
Beräknas som vatten - 100 ml väger ca 100 gram.
• Ej blandbar med oljor. Eteriska oljor löses inte; blandningen måste skakas om före användning.
• Kan blandas obehindrat med glycerin, vatten
och alkohol.
pH och inkompatibiliteter
• Starkt sur = emulgerar inte med alkaliska emulgeringsmedel som borax och natriumbikarbonat och kan ge problem även med mer neutrala emulgeringsmedel.
Innehåll
Vatten att koka ur i och eventuellt att späda med.
• Barken innehåller 5-20 % garvämnen av typen katekiner. Halten varierar med skördetid och trädens ålder och minskar när barken lagras (mörkt och torrt).
Varianter

Vattenutdraget trollhasseldekokt
• Alkoholutdraget galläppletinktur

Hållbarhet
Dekokten kan förvaras i kyl upp till en vecka. Om den ska sparas eller användas som råvara i preparat måste konserveringsmedel tillsättas. Dekokten ska inte förvaras i kärl av metall.

Hudläkemedel
Garvämnena har koagulerande, antiseptiskt, antiviral och läkande effekt på huden - dekokten är starkt sammandragande och inflammationshämmande. Har använts till sårsköljning och såromslagbrännskador, utslag och bölder, på fuktiga kroniska hudproblem som variga sår, vätskande eksem och frostknölar. Deodoriserande på grund av den sammandragande effekten.
I ögonkompress på svullna ögon och inflammerade ögonlock. En variant av detta är Arvid Månssons råd från 1600-talet: "Vatten som är bränt [destillerat] av ekelöv är dem gott till att bruka som röde blemmor under ögonen hava, om man tvättar dem därmed, Item det gör vita hud."
Gurgelvatten och munvatten vid inflammationer i munnens slemhinnor. Culpeper använder dekokten mot blödningar i munnen.
• Helbad: Som sammandragande medel vid eksem och andra hudsjukdomar som vätskar.
• Fotbad: Den sammandragande effekten gör dekokten deodoriserande; t ex i tvättvatten och fotbad, och verksam även mot fotsvamp. Fotbad tas vid kroppstemperatur under 15-20 min.
• Sittbad: Vid hemorrojder och när könsorganens slemhinnor är inflammerade. Kroppstemperatur, 15-20 min varannan dag tills besvären försvunnit.
Torkar ut huden. Stark dekokt kan vara så effektivt sammandragande på sår att bakterier stängs inne under sårskorpan. I extrema fall kan huden etsas. Den äldre användningen på eksem avråds från idag. Ej på stora ytor - se nedan om giftighet.

Mat och dryck
Ekspån brukar finnas i hembrännarbutiker; det används för att ge "ekfatskaraktär" till viner.
Invärtes bruk
Ekbarksdekokt har tagits invärtes som sammandragande medel för att stoppa diarré och inre blödningar, vid akut mag-tarmkatarr och som motgift vid alkaloidförgiftning. Sagotidens islänningar liksom creekindianer i USA har intagit den vid blodsot (dysenteri med diarré).
Giftighet
• Invärtes: Ekbarksdekokt och andra lösningar rika på garvämnen irriterar magsäcken. Garvämnena binder också alkaloider (t. ex. noskapin, kodein) och basiska läkemedel så att deras upptag fördröjs och förhindras, därav användningen som motgift vid alkaloidförgiftningar. Redan Culpeper på 1650-talet nämner dekokten som ett motgift mot örter och läkemedel.
• Utvärtes: Dekokten kan förgifta även vid utvärtes bruk, och här är faran större eftersom man inte blir snabbt varnad av illamående och kräkningar. Stora sårytor, t. ex. brännskador, kan ta upp garvämnena i så stora mängder att inre organ skadas; särskilt levern. Använd inte längre än två veckor i sträck.

Recept
Recept I Vatten - 5 dl
• Bark av ek - 1-2 msk
Kokas en kvart. Används till sköljning och kallt omslag.
(Källa: Juneby 1977, Boman 1989)
Recept II Vatten - 5 dl
• Finskuren bark av ek -  5-15 ml
Kokas 10-15 minuter, får dra i 15-20 minuter och silas sedan.
(Källa: Thomson 1980)
Recept III Vatten - 1 liter
• Bark av ek - 1 dl
Lägg barken i kallt vatten, koka 10 min och sila sedan av. I fotbad och bad mot transpiration, och spätt med vatten till sittbad vid hemorrojder. En starkare dekokt med 6 msk = 90 ml bark kan användas till spruckna händer; badda 3 gånger dagligen.
(Källa: Lindeberg 1982, 1988)
Recept IV Vatten - 3-4 liter
• Torkad, finfördelad bark av ek - 500 gram
Kokas 20 minuter, silas. Till utvärtes bruk.
(Källa: Nielsen 1991)
Recept V Vatten - 5 dl
• Bark av ek -  2 msk (ca 12 gram)
Kokas 15-20 minuter, silas. Till omslag och sköljningar.
(Källa: Juneby 1999)
Recept VI Vatten - 4-5 liter
• Bark av ek -  500 gram
Kokas 15-20 minuter, silas. Som tillsats i sittbad, fotbad - kan spädas till önskad volym.
(Källa: Juneby 1999)
Recept VII Vatten - 1 liter
• Finfördelad bark av ek -  2 msk (30 ml)
Koka 30 minuter. Sila och låt svalna. Bada inflammerade hudpartier i dekokten 15 minuter. Använd inte mer än två veckor i sträck.
(Källa: Kilian 2007)

Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Culpeper (1976), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1977), Juneby (1999), Kilian (2007), Klemming läkebok 7 (1883-1886), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Månsson (1987), Nielsen (1991), Tillhagen (1995).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/ekbarksdekokt.html
Datum: 2018 11 21 - Uppdaterad: 2010 09 10
Cookieinfo
Made with a Mac