 |
       
Hartser Copaivabalsam |
||
|
|
|||
|
Moderväxt |
Copaivaträd (Copaifera officinalis, Copaifer guianensis och andra arter) | ||
|
Synonymer |
Copaivabalsam, copaivaharts, copaibabalsam, kopaivabalsam, copaibaharts, kopaivaharts, copaiva oleoresin | ||
| Farmakopénamn | Copaiva, Copaiba, Balsamum copaiferarum, Balsamum copaiva, Balsamum copaivae | ||
| CAS-nummer | 9000-12-8, 8001-61-4 | ||
| Copaifera officinalis resin ["oleoresin obtained from Copaifera officinalis"] | |||
| Engelska namn | Copaiva balsam, copaiva balm, copaiva oleoresin, balm of copaiba, balsam of cobaiba, Cobahu balsam, Cobahu balm, Jesuit's balsam, Jesuit's balm, Maracaibo balsam, para balsam (från Brasilien), Maracaibo balsam (från Venezuela), Angostura balsam (från Venezuela) | ||
| Andra namn | Romanska språk Copahier, copaiba, copahu (franska), copaiva (portugisiska) Nordiska språk Copaivabalsam (norska) Andra språk Kopaiva (tyska), copaiba, copaiva (tupispråket Paraguay), kupauba (guaranispråket Brasilien) |
||
|
|
|||
|
Konstnärens copaiva |
|||
| Framställning | Ursprung Amerika (Brasilien, Venezuela), mest från vilda träd; sämre sorter från Västindien. |
||
| Färsk balsam är tunn och färglös till svagt gul med kryddig lukt. Senare tjocknar den till sirapskonsistens och blir genomskinligt guldgul, brungul till brungrå. Lukten ska förbli aromatisk; svenska farmakopéer påpekar att balsamen inte ska avge terpentinlukt vid upphettning. Smaken är skarp och något bitter. | |||
| 100 ml väger 88-97 gram; blir tyngre med tiden. 100 gram = 114-104 ml. | |||
| • Så gott som olöslig i vatten.
• Ammoniak: 2 delar balsam i 1 del 10 % ammoniak ska när det värms lätt i slutet kärl bli klar och förbli klar även vid avkylning med isvatten under 30 minuter, sägs i svenska farmakopéer. • Lättlöslig i absolut (98-99 %) alkohol, d.v.s. lösligt i 10 delar eller mindre. • Löslig i sin egen eteriska olja, copaivaessens. pH och inkompatibiliteter • Alkohollösning (1 volymdel i 10 volymdelar 94 % alkohol) har neutral reaktion (pH 6-8). |
|||
|
• Eteriska copaivaolja: 33-50 % av balsamens vikt, mer ju färskare balsamen är. Para, en rätt
tunnflytande balsam från Brasilien innehåller 60-90
% eterisk olja, de tjockare Maracaibo och Angostura
från Venezuela bara ca 40 %. |
|||
| Hållbarhet | Förvaras torrt och skyddat mot ljus i väl slutet kärl. | ||
|
Sällan eller aldrig i svenska butiker. | ||
|
|
|||
|
Doftbeskrivning Frisk, kryddig, pepprig doft med sötma - som blyertspenna har någon sagt. Terpentinlukt, särskilt tydlig vid uppvärmning, är tecken på dålig kvalitet. Flyktighet Avdunstar ganska långsamt. Doftblandning Fixatör som går bra ihop med söta blommiga dofter (cananga, geranium, jasmin, vanilj, viol, ylang-ylang), liksom med de kryddiga cassia, kanel och kryddnejlika. Tillsammans med patchouli den för att förbättra trädofter. Användning Som luktmaskör i t. ex. tvättmedel och som doftämne i kryddiga och träiga parfymer (upp til 0,8 %). Används mycket som fixatör. En balsamtinktur på copaiva kan bli en utmärkt fixerande grundsprit i alkoholbaserad parfym. |
|||
| För rökelsemetoder med glöd eller låga, se under Rumsdoft på samlingssidan Hartser. • Rumsparfym: Balsamen är en mycket bra fixatör i pomandrar, potpourrier och rökelser. |
|||
|
Hudläkemedel
Balsamen är antiseptisk och kom först till Europa som sårläkemedel. Bl. a. har den använts i folkmedicin för att behandla hemorrojder. |
|||
| Fungerar bra
som tvålparfym,
särskilt som fixatör av andra doftämnen.
Passar t. ex. bra med cassia,
kanel och kryddnejlika.
Förtvålningstal Förtvålningstal 80-92, d.v.s. det krävs 90-92 gram kaliumhydroxid för att förtvåla ett kilo balsam. |
|||
| Överkänslighetsreaktioner är ovanliga men kan förekomma. | |||
|
|
|||
|
Invärtes
bruk |
I Brasilien varifrån balsamen kommer används den vid luftvägsbesvär och gonorré. I Europa blev den ett läkemedel i hostmedicin (lämpllig sirapskonsistens) och vid urinvägsinfektioner, i folkmedicn mot kronisk diarré och bronkit. Som medel för urinvägarna konkurrerades den till stor del ut av sandelträolja under 1800-talets andra hälft men användes tills sulfa och penicillin kom på marknaden på 1940-talet. | ||
| Stora doser framkallar kräkningar, diarré och hudutslag (nässelfeber) och skadar njurarna. | |||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t ex Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Jönsson och
Simmons (1935), Kumlien (1946), Lawless (1992), Leung
(1980), Lindgren (1918), Meyer (1952), Pharmacopoea
Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Svenska
farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén
XI (1946). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 11 05). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
