Från grekerna kommer bruket av bivax i salva och cerat, som har namn efter cera = vax. Galenos på 100-talet gäller som uppfinnare av cold cream; receptet står sig än.
Grekernas bivax
Bivax fanns alltid med på grekernas skepp; med det tätade man läckor. Därför fanns vax till hands när Odyssevs närmade sig sirenernas ö där alla som hörde sången blev galna och slängde sig i havet av längtan. Odyssevs täppte till kamraternas öron med bivax, surrade sig själv och klarade alla förbi ön.
Värre gick det för Ikaros. Hans far Daidalos hade byggt labyrinten på Kreta åt kung Minos och hölls nu kvar av en tacksamhet så stor att far och son levde som fångar på ön. Daidalos kom då på idén att de skulle ta sig därifrån flygande. För detta byggde han vingar som fästes med snören och bivax. Den lille tvekade men blev glad när han märkte att vingarna bar - och flög i ivern för nära solen. Vaxet smälte och Ikaros föll i Medelhavet och drunknade.
Skrivarnas bivax
En viktig användning för vax var i skrivtavlorna, av samma typ som griffeltavlor men med ett lager mjukt vax istället för hård svart griffelyta. Man skrev på dem med ett metallstift (stylus). Flera tavlor ihopbundna bildade en codex, förelöparen till våra dagars böcker. Herodotos i Grekland på 400-talet f. Kr. berättar en historia om hur bivax användes som spionerihjälpmedel under perserkrigen. En varning om att Xerxes I:s invasionsarmé var på väg skrevs på två träskivor som därefter täcktes med bivax. De såg då ut som oanvända skrivtavlor och budbäraren kunde passera kontrollen. I Sparta var det sedan bara att smälta bort vaxet och läsa meddelandet.
Dödens bivax
Liksom honung användes bivax för mumifiering under forntiden. Ibland användes båda: kroppen beströks eller täcktes med tillslutande vax och lades sedan i ett stort honungsbad. Perserna jordade sina döda direkt efter bestrykningen enligt Herodotos. Likadant gjorde skyterna i Sydryssland, Bulgarien och Rumänien med sina kungar innan de begravdes ihop med en strypt frilla och ett halvdussin tjänare.
Romarnas bivax
Enligt Plinius Naturhistoria omkring år 70 var det bästa vaxet det puniska som var blekt, det näst bästa oblekt vax från Pontus. Därefter kom vax från Kreta, med mycket biklister i, och det korsikanska.
Vaxfigurer
Från Egypten till Europa för inte så länge sedan har man trott på möjligheten att skada människor genom att skada bilder av dem, alltså ett slags woodoo, och den vanligaste formen har varit vaxfigurer, lätta både att göra och förgöra. Att vax också ansågs innehålla livssubstans gjorde det extra verksamt för magiska syften. Förnäma romare hade ett speciellt inresse för bivax; av det gjordes förfädersporträtten som förvarades i hemmet och togs fram med jämna mellanrum. Det var genom att visa upp Caesars vaxstaty, komplett med 23 dolkhugg, som Markus Antonius kunde reta upp folkmassan till sådant raseri efter mordet på Caesar.
Nordbornas bivax
I Sverige har bisamhällen skattats på vax sedan åtminstone bronsåldern (före 500 f. Kr.), det vet man genom norrländska fynd av kärl som gjutits med vaxkrävande teknik. Från medeltid och senare skördades vaxet på på Mosesdagen den 4 september genom att bina röktes ut med svavel så att vaxkakorna kunde brytas ut och honungen rinnas av.
Kyrkornas bivax
Väldiga mängder bivax användes förr av katolska kyrkan, som ofta tog ut tionde i vax och också hade egna biodlingar för att säkra behovet. I Mexiko började de spanska erövrarna omedelbart att dra in skatter i form av vax, i Norden uppmuntrade kyrkan mjöddrickning eftersom den garanterade att bönderna höll sig med bikupor för honung och levererade vax. Med reformationen på 1500-talet minskade behovet av vax hastigt och kraftigt och bivax blev en svensk exportvara.
Till långt in på 1900-talet godtogs inget annat än bivax i katolska kyrkljus. Idag får också andra vaxsorter blandas i, i noga angiven mängd beroende på förrättningens helighet. I Vatikanen är proportionerna 70 % bivax och 30 % paraffin.
Vaxljus
Vaxljus var inget man använde till vardags i svenska stugor. Stumpar av kyrkljus som delades ut vid kyrkliga högtider sparades noga; de smordes på sår och andra hudåkommor och sades till och med kunna avvända blixtar och ljungeldar. Den särskilda kraften kom inte bara av att ljusen välsignats och använts i kyrkan. Själva vaxet ägde helighet, lärde kyrkan ut på den katolska tiden. Det hade avlats av de kyska bina på samma sätt som Jesus avlats av jungfru Maria. Ljusen var Kristi lekamen, veken var Jesu själ och lågan gudomligheten, och bikupan var kyrkan med församlingen som flitiga arbetsbin. Ljusen invigdes årligen 2 februari på kyndelsmässodagen (Missa candelarium = ljusmässa). I Sverige avskaffades kyndelsmässan som ljusfest 1529 och reformationen motarbetade bruket av vaxljus, som man tycket att det enkla folket vördades oroande mycket. Se t. ex. Medicinsk magi.
Den heliga Birgitta använde ljusen på sitt eget sätt varje fredag: Hon smälte vaxet och lät det droppa ner på armarna. Hann ärren läka under veckan rev hon upp dem. Detta skulle hjälpa henne att minnas Jesu lidande.
Skyddande bivax
Bivax skyddar inte bara hud mot uttorkning inifrån och blöta utifrån, det fungerar likadant på trä, målarduk, läder och textilier. Här blandar man inte i fett som i salva, det skulle bli kladdigt och dra till sig damm (även om en blandning av 1 del bivax och 4 delar vaselin varit vanlig som både skosmörja och oljemålningsfernissa). Bättre är flyktiga lösningsmedel som avdunstar och lämnar det rena vaxet kvar. Recepten på vaxpasta (bonvax, Ceramatt, Ceronis) är ganska likartade vare sig det gäller möbler, skor eller vaxjackor: 1 volymdel smält bivax vari droppas försiktigt (brandfara, explosionsrisk) 1-2 delar balsamterpentin, d.v.s. fransk eller venetiansk terpentinolja.
Priset på bivax
• 1460-tal: 1 kilo bivax 10 örtugar = priset för tre unga får.
• 1480-tal: I svenska gillen och skrån sattes böter ofta upp i vax, och de var dryga. I murarskrået fick den som inte kunde hålla sig tyst och lugn på stämman böta ca 200 gram vax, den som trätte med en skråbroder dubbelt så mycket. Tog sig någon före att slå en skråbroder blå eller blodig steg böterna till omkring kilot.
• 1540-tal: 1 kilo bivax 14 öre = priset för 4-5 får.
• 1810-tal: 1 kilo vaxljus 99 skilling riksgälds = priset för 4 tjog (80) ägg.
• 1925: 1 kilo bivax 2:80 = en halv dagslön för en manlig arbetare.
Myternas bivax
Om priset på vax har också siaren Nostradamus något att säga: "Några munkar, abbotar eller noviser finns ej mer. Honung skall bli mycket dyrare än vax." Vad som menas med detta har uttolkare brytt sina huvuden med i snart 500 år.
Och tyvärr - ryktet att godis med bivax skulle ge en kick som kan hålla en vaken hela natten är helt grundlöst.
Keromanti
är konsten att spå i vax. Redan de gamla grekerna kunde konsten och den utövades medeltiden ut. På 1400-talet återupplivades den av zigenare som kom till Europa österifrån. Metoden är densamma som med tenn eller äggvita: Smält vax hälls i kallt vatten och de bildade figurerna tolkas. I svenska stugor gav man akt på hur veken på ljusstumparna från kyrkan böjde sig och ljuset rök eller slocknade. Keromanti av cera = vax, att skilja från kiromanti = konsten att spå i händer.
Farmakopéerna
Bivax har funnits upptaget i svenska farmakopéns alla upplagor (1775-1946); åtminstone 1901, 1908 och 1925 års upplagor upptog både blekt och oblekt. i 1964 års nordiska. Både blekt och oblekt finns också i dagens europeiska och antagligen i hela världens.

55-77 % är mättade vaxestrar, mer i gult. I gult bivax finns också 10-15 % polyestrar (monoestrar, diestrar och triestrar); dessa bryts ner när vaxet avfärgas till vitt. Fettsyrornas fördelning:
Mättade fettsyror - det mesta
• Palmitinsyra
• Cerotinsyra
Enkelomättade fettsyror - spår
Fleromättade fettsyror - spår
Övrigt
• Fettalkoholer, särskilt myricylalkohol förestrad med palmitinsyra till myricylpalmitat.
• Oförtvålbara ämnen (fria fettsyror, steroler, skvalen...): 30-50 %
• Fria, d.v.s. oförestrade, fettsyror, särskilt cerotinsyra: 13-15 %
• Kolväten: 11-15 %
• Sockerarter: 5-15 %
• Steroler (avenasterol, brassicasterol, campesterol, ergosterol, stigmasterol, sitosterol, kolesterol...)
Om vaxet inte är för renat och blekt:
• Mineraler, smakämnen, färgämnen, A-vitamin.
• Propolis med antioxidanta flavonoider.
• Pollen med anthocyanin, ett antioxidant färgämne i blommor.
• Sekret från biet.
Tillsatser
• Eventuella rester av varro-kvalster som drabbar honungsbiet och rester av bekämpningsmedel mot det.
• I USA kring förra sekelskiftet tillsattes vanligen lite valrav för att förbättra färgen på farmaceutiskt blekt bivax. Bivax i öppen handel kunde vara utdrygat med hartsämnen (ger slät och glansig brottyta istället för grynig, löses i alkohol), ister och talg (sänker smältpunkten, luktar vid smältningen) eller enklare saker som stärkelse, lera och mineralpigment.
• Den vanligaste utdrygningen har sedan 1800-talet varit stearin och paraffin. Gulliga torggummans bivaxljus kan utan större risk för upptäckt bestå av upp till hälften sådant. Test: Häll upp ett glas vodka och lägg vaxet däri. Flyter det är det utblandat med paraffin, som väger mindre (specifik vikt 87-88 gram) än bivax (96-97 gram) och alkohol (40 % alkohol 95 gram).

Absorberas inte av huden utan lägger sig på ytan med en fet och vaxig känsla. Täpper inte till porerna som paraffin. Tål värme; smälts i vattenbad tillsammans med olja och fett.
Hudläkemedel
Skyddar mot väder och vind, avvisar kyla och vatten, bevarar värme och fukt. Lugnar irriterad hud som får lugn och ro under vaxskyddet, mjukar upp torr och narig. Vaxet har också antibiotiska egenskaper. 
Förtjockningsmedel
Ger tjockhet och stadga till kräm, salva, etc. I cerat ger det också glans och hindrar stiftet från att börja "svettas". Volymer:
• Emulsionskräm: 1-3 % för stadga i krämen och skydd för huden
• Ullfettssalva: flytande 2-3 %, mjuk 5-10 %, hård 15-20 %
• Salva: flytande 5 %, tunn 10 %, mjuk 15 %, fast 20 %, hård 25 %
• Cerat, läppstift: 20 % mjukt, 30 % vaxigt hårt
2) Blekt bivax: Enligt en del ger kemiskt blekt bivax tunnare konsistens än oblekt och gör också salvor och stift smetiga.