![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Harts- och balsamtinkturer - Konserveringsmedel - Ansiktsvatten Bensoetinktur |
||
Oliban, jasmin och ambra friskar upp min kist- och kamrar, rosen-benzoe-tinctura hand och kinder ljuvligt skura. (Ur Samuel Columbus: Lustvin dansar en gavott med de fem sinnerne; 1670-tal) |
||
Synonymer |
Bensoetinktur, bensoedroppar, benzoedroppar, benzoetinktur | |
Farmakopénamn |
Tinctura benzoes | |
CAS-nummer | • 9000-72-0, 84012-39-5 |
|
• Styrax tonkinensis resin extract ["an extract obtained from the balsamic resin of the Tonkin benzoin, Styrax tonkinensis"] |
||
Engelska
namn |
Tincture of benzoin, benzoe tincture, friar's balsam, Tonkin bezoin, gum benzoin | |
Andra
namn |
"I Köpenhamn
har Tinctura benzoes fått det makalösa folknamnet
Benzons tinktur" (Lindgren 1918) |
|
Förväxlingsrisk | • Extrakt - alla utdrag med lösningsmedel | |
|
||
Tradition |
Linné hade med tinkturen
i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740. Farmakopéerna Bensoetinkturen blev officinell i svenska farmakopén från första början (1775) - recept nedan. I 1946 års upplaga fanns den inte längre med, men levde kvar ett tag i medicinalstyrelsens samling av benämningar och fanns kvar längre i de övriga nordiska ländernas farmakopéer. Vid det laget användes tinkturen endast utvärtes som konserveringsmedel och som luktkorrigens i kosmetiska preparat. |
|
Framställning |
Bensoeharts
får dra i 50-95 % alkohol.
Dekanteras och silas
noga, bäst i nylonstrumpa och sedan tunt sidentyg;
Melittafilter slammar lätt igen. Resterna och avlagringarna
är mycket klibbiga - använd ett kärl
som kan slängas! |
|
Beskrivning |
Brungul eller gulbrun vätska som ska vara klar och ogrumlad. Hartsämnen gör den lite klibbig. Salvig smak. | |
95 % alkohol:100 ml väger
82 gram, 100 gram = 123 ml 90 % alkohol:100 ml väger 86 gram, 100 gram = 120 ml 70 % alkohol: 100 ml väger 89 gram, 100 gram = 112 ml 63 % alkohol: 100 ml väger 91 gram, 100 gram = 111 ml 60 % alkohol: 100 ml väger 91 gram, 100 gram = 111 ml För detaljer, se alkoholmått. |
||
pH
och inkompatibiliteter 95 % alkohol krävs för att lösa harts- och doftämnena ordentligt. Vodka (40 %) är tveksamt; låt då dra flera veckor; och blandningen måste sedan skakas om före användning. Fett och olja löses bara delvis i tinkturen. Tinkturen kan blandas med glycerin (grumlas). Häller man vatten över de sista resterna i silen kommer vattenolösliga hartsämnen att fällas ut - man har gjort en enkel jungfrumjölk. |
||
Innehåll |
Alkoholen löser hartsämne (coniferylbensoat), eterisk olja med bensoesyra och kanelsyra och estrar av dessa, resinolsyra, vanillin. | |
Varianter |
Sammansatt bensoetinktur, sammansatt banesoedroppar,
kommendörsbalsam, Jerusalembalsam, tolutonbalsam,
sårbalsam (Balsamum commendatoris, Balsamum Hierosolymitanum, Balsamum é benzoe, Tinctura benzoes aloetica, Tinctura benzoes composita) Detta var fordomdags ett stort och berömt medel som hjälpte mot allt. Det uppfanns på 1500-talet av en kommendör i en andlig orden och tillverkades sedan på ett apotek i Jerusalem, därav namnen. Hela Europa använde balsamen, utvärtes på sår och köldskador, invärtes sist vid lungsjukdomar. Ursprungligen var balsamen en tinktur i och vinsprit av aloe (inte geléet), bensoeharts, myrraharts, olibanumharts, storaxbalsam och tolubalsam, angelikarot och rölleka - kraftigt sammandragande alltså. I svenska farmakopéns första upplaga (1775) hade receptet förenklats till att innehålla endast aloe, bensoeharts och perubalsam som lakades ut i sprit och som sådant levde det kvar i farmakopén i nära hundra år. Ofta förväxlat med tolutinktur. |
|
Hållbarhet |
Hållbart - spriten konserverar och hartsen är i sig ett konserveringsmedel. Några droppar av tinkturen (ta 3 %) hindrar vegetabiliska oljor från att härskna och geléer från att mögla. Förvara väl tillslutet så att alkoholen inte avdunstar. | |
|
||
Doftbeskrivning
Vaniljdoft med ett kådigt inslag som saknas i den eteriska oljan benzoin. "Som en blandning av honung och vanilj", har någon föreslagit. Flyktighet Basnot. Doftblandning Fixatör på andra doftämnen. För passande doftblandningar, se den eteriska oljan benzoin. Tinkturen går liksom hartsen bra ihop med kådiga dofter; t ex myrratinktur och tonkatinktur. Användning Luktförbättrande medel i all slags kosmetika och hudvårdsmedel. Kan som andra hartstinkturer vara en utmärkt fixerande grundsprit i alkoholbaserad parfym, men inte hela delen, eftersom de lösta hartsämnena gör tinkturen lite klibbig. Hälften bensoetinktur och hälften annan sprit blir bättre. Varianten bensoesprit (med eterisk olja istället för harts) kan också användas och fungerar som ett "prefixerat" lösningsmedel för doftämnena. |
||
Hudläkemedel
Hartsämnena lägger sig som en tunn skyddande yta på huden. Tillsätts när blandningen svalnat. Salva, ullfettskräm: 1 % Rengöringsmedel Gammalt ansiktsvatten, given utgångspunkt för Jungfrumjölk: några % i t. ex. rosenvatten |
||
Riktigt klassiskt gammalt hudvårdsmedel för fet hy och slapp hy med utvidgade porer - sammandragande och uttorkande, men hartsämnena ger också skydd till torr hy. | ||
Kan
användas som konserverande tillsats i tvål;
det fungerar också som tvålparfym
och fixerar övriga doftämnen. Som allt alkoholhaltigt
får det också tvålmassan att snabbstelna.
|
||
Allergi mot hartsen förekommer. För de många hartsextrakt som används som doftämne har branschorganisationen IFRA rekommenderat maxhalten 0,6 % men inte för dessa två som används som hudvårdande ämnen. | ||
|
||
Invärtes
bruk |
Hostbefrämjande och slemlösande. Nedanstående recept är endast för utvärtes bruk. | |
|
||
Recept |
||
Recept I |
Dubbelt renad vinsprit
(ca 50 %) - 6 viktdelar Benzoe - 1 viktdel Får dra i tre dagar. Silas genom papper. (Källa: Svenska farmakopén 1775) |
|
Recept II |
Koncentrerad
sprit (88 %) - 6 viktdelar. Benzoe i tårar, stött - 1 viktdel Härav göres tinktur. (Får dra i täckt glaskärl i tre dagar vid 60°C, avhälles avkallnad, resterna utpressas, samt filtreras genom pappersfilter.) 100 ml väger 88-89 gram, med sämre benzoe mindre. .(Källa: Berlin 1851) |
|
Recept III |
Koncentrerad sprit (90 %)
- 5 viktdelar Bensoeharts - 1 viktdel Härav beredes tinktur. (Källa: Svenska farmakopén 1901, Lungdahl 1953 efter Norska farmakopén 1939, Danska farmakopén 1948 och Svenska medicinalstyrelsen samling av benämningar 1950) |
|
Recept IV | Alkohol
(80 %) - 1 liter Fint pulveriserad benzoe - 200 gram Låt draga tio dagar, skaka om det flera gånger dagligen. Filtrera och häll på väl korkade buteljer. Används till parfymer (Källa: de Réville 1910) |
|
Recept V |
Alkohol - 1 liter
Bensoeharts - 325 gram Hartsen sönderdelas och övergjuts med det mesta av alkoholen. Får stå 8 dagar. Dekanteras försiktigt från bottensatsen, filtreras. Filtret eftersköljes med resten av alkoholen för att hindra något av luktämnena att stanna kvar. (Källa: Gaugin 1947) |
|
Recept VI |
||
Recept VII |
Alkohol (70-96 %) -
5-10 delar Bensoeharts, hackad - 1 del Hartsen får dra ut i spriten ett par veckor. Silas. Häll vatten över de sista resterna i silen så bildas jungfrumjölk. (Källa: Okänd) |
|
Recept VIII | Koncentrerad
sprit (90 %) - 10 delar Bensoeharts, pulveriserad - 1 del (Källa: Okänd) |
|
Recept IX |
Alkohol - 1 liter Benzoin - 2 ml Låt stå en månad. Används som lösningsmedel med inbyggd fixatör i alkoholhaltiga parfymer. (Källa: Aftel 2003) |
|
|
||
Litteratur:
Se t ex Aftel (2003), Berlin (1851), Gentz och Lindgren (1946), Lindgren (1918), Linné (1954), Ljungdahl (1953), Meyer
(1952), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Pharmacopoea
Svecica I (1775), Poucher och Howard (1974), Svenska
farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén XI (1946), Winter (1994). Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19). |
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |